Musiktips.

Att fråga någon efter musiktips på bloggen ger ungefär lika mycket resultat som att be folk komma närmare scen på en spelning. Attdet ska till en liten portugis som sitter i sin hydda i Budapest med bredbandsuppkoppling för att tipsa om bra band.

Jag tänker dela med mig lite av det jag fick.

The Morning After Girl-Hidden Spaces. Bra låt, resten inte så bra.

The national-Mistaken For Strangers. Jag tror jag kommer börja gilla dem massor.

Jag fastnade mest för Helios. Amerikanare som gör skivor som låter som soundtracks till filmer. Det är långsamma, sköra, långa låtar. Oftast utan sång. Helt sjukt fint. Särskilt "Bless this Morning Year". Jag vill somna till Helios vare natt i resten av mitt liv.

Varsågoda

De bästa

Guh vad jag gillar dem. Titta på dem bara,

Plocka blomma

I kväll 22.00 på TV3 är det dokumentär icke att missa. "En oskulds dagbok". utdrag från www.tv.nu "Catherine är kristen, 43 år gammal, och bestämde sig tidigt för att hon skulle vänta med sex tills hon gifte sig. Men efter år av ensamhet har hon fått nog. Vi får följa Catherine när hon träffar den utvalde eskort som äntligen ska "plocka hennes blomma"". Helt fantastiskt.

Schyrra!

Nån....

Jag behöver tips på bra musik. Den behöver inte va ny bara den är peppig. Alla tips tas tacksamt emot, men jag betackar mig tips från Johan och hans riddarhårdrock.

Söndagen som inte sugit

Sammanfattning av en bra söndag

1.Somnar 09.00 efter att ha ritat hela natten/morgonen

2.Vaknar 11.00 och äter solrosbröd och dricker kaffe

3.Går ut och går en timme med "nu jävlar" musik.

4.Åker till Öb och Ica Maxi där jag handlar:
* Film "A Love SongFor Bobby Long"
* Sunsilk Schampo
* Schwertzkopf hårinpackning
* Målarpenslar
* färg i guld, gammelrosa, tomteröd och kanelbrun
* Pastellkritor
* Tuschpennor
* Målarduk

5.Äter spenatpasta med ostsås och tomater

6.Lyssnar på Feist

7.Spelar gitarr och komponerar

Nu ska jag dricka kaffe och kolla på filmen jag köpte. Sen kommer jag somna. Bästa idag är ändå att jag komit på hur skönt det är att rita. Bra dag. Bra skit.

.

Jag har 1261 olästa mail i min inbox. Hur kunde jag låta det gå så långt, tänker jag likt den 250 kilos överviktiga kvinnan. Att ta bort dem känns lika långt bort för mig som för henne att banta bort 200 kilo.

Lite fetaost och en spetstrosa?

En eftermiddag för många, många år sedan när jag och Lina var unga, oförstörda och fattiga, var vi tokigt sugna på "Jinges" buffe. Vi hade bara 20 kronor kvar, men kom på dem genialiska iden att försöka vinna ihop pengar på pokermaskin. Vi gick till närmaste pizzeria, trängdes med de lokala alkoholisterna och en timme senare var vi på väg i bilen till Jinges med 150 kronor var. Vi var överlyckliga och det kändes som vi lurat hela systemet.

I dag hade vi en behövlig rebondning middag eftersom vi varit sopiga på att vårda vårt förhållande senaste halvåret. Vi valde en lite mer "fancy" resturang, vilket i Linköping hade den innebörden att det tog en timme innan maten kom, maten var medelmåttig, och den italienska 55årige servitören ville att jag ska prova hans underklädeskollektion som han säljer när han inte jobbar på resturangen: "Varför vill du inte prova? De är mycket sexiga och de har bättre kvalité än både Björn Borg och Triumf".

Idag kör jag på Fibes, Oh Fibes! -The city's got no boulevards, från deras gamla skiva "Still Fresh". Galet svängig, och det upptäckte jag precis nyss.

Premiär

Vi hade spelningen i Torsdags. Alla var där. Far, bror, moster, Lina, Jimmy, Sassa och Kim. Inte bara, men bland annat. Jag hade satt upp luggen dagen till ära för Jocke sa att karlarna skulle hoppa i plurret då. Annars var jag nöjd med min insats trots lite problem med mitt andreinstrument, jag försökte sopa igen misstagen genom att se oberörd o cool ut. Sassa sa att hon gilla mig bäst när jag åmade mig. Kim tog några heta kort på oss som hon har inte skickat, men jag o Sassa tog ett dödsallvarliga kort som jag bjuckar på istället.

Sassa hade sleep over i min bunker. Jag höll henne vaken hela natten för jag inte kunde sova, framåt nio somnade vi samman i en sked med "Songs Ohia" i bakgrunden, vackert som en saga.

Mjölby

Idag har jag gjort mycket grejer. Tillexempel har jag lärt mig två nya uttryck som tydligen var vedertagna när vi var små.

1. En katt, en ko, en mjölbybo
2. Kuken, balllen lundbyhallen. (lundbyhallen = mataffär)

Sen gjorde sassa en ny

1. En cool get, mjölbyfet

nä vänta nu...

Nä nu ljög jag faktist. Rättelse. En av DEM gick ju faktist i min klass och vår lärare var ju också en av DEM. Minns jag inte helt fel sa jag nog "Hej Nisse" till en annan och han jag spionerade på log jag mot en gång i korridoren. Med rött läppstift är jag ju nästan en av dem, en långväga släkting i alla fall, från Polen

Temapartyn är underskattade

När jag pluggade i Hultsfred kryllade det av RockaBillys överallt. Det var bara män, men ändå tycktes de föröka sig i samma takt som kackerlackor. Jag vågade aldrig riktigt närma mig dem, men beundrade dem på avstånd. Det närmaste jag kom dem var när jag bokstavligt talat blev tagen med handen i gottepåsen. Jag hade efter påtryckningar av klasskamrater dragit fram en stol och stod kikandes på nykomlingen (det var lika stort event att se en ny människa i Hultsfred, som när cirkusen kommer till staden.) mellan bokhyllorna när den arme man vänder sig om och ser en snopen 2,5 meters lång kvinna stirra tillbaka. Med ett "shit o man"-uttryck i ansiktet försöker jag smälta in bland böckerna och sakta sjunka ner på stolen igen. Det är typ den koppling haft till RockaBillys. Nu är det dax för mig att vara gottepåsen.

Jag ska gå in dödshårt för utstyrseln. Kan tänkas att jag till och med drar till med expertrådet Hanna. Inte bara för hon är en av DEM, utan också för att locka henne till att umgås med mig.Orosmomentet nummer 1 är det här med det röda läppstiftet de har på sig. Är det ett måste? Jag har vart på det där både en och två gånger när jag velat snoffsa till mig, men blir inte snoffsigt hur många gånger jag än är på't. Jag ser inte alls rockigt ball ut, som bäst kanske glädjeflicka från Polen.

Säs Bräs

I dag skickade Sassa en dikt hon skrivit om mig. HAJA, en dikt om MIG! Jag blev så himla rörd. Det är först nu i dagarna som det kommit fram att hon skriver. Snopet. Dessutom är det inte bara det att hon skriver, hon gör det bra dessutom. Därför tänker jag bjucka på dikten hon skrev när hon blev ditchad för ett par veckor sedan, dikten om mig är min och bara min.

Diss som i S.

Min anda du sveper i mån om ve. I ditt yttersta skocka skratta och le. Ve och fasa. Rött och rosa. Vitt och svart. Min eld du får att gnista och spraka. Därför att.

Skört såsom ett sandslott. I fantasin det finns hopp. Svävande vingar i vått och torrt. Ett brott.
En vision av någonting stort, briljant och kliché. Be, skicka fe, må det ske.

Att se.

Kyliga våg sköljer över surrealistisk horisont. Du vy, ljuva glans. Gör mig så förbannad ont.
Glans verkligen? Instabil intolerans, att bygga ett sandslott som egentligen aldrig fanns.

Fixering, stimulering, idealisering, integrering och inte minst romantisering. Här kommer jag. I full mundering.

Monaco

I dag när jag spatserade hem från genrepet (nej jag kan fortfarande inte mina stämmor till i morgon, det blir mimning på de låtarna, säg inget till jocke) så snitslade jag i vanlig ordning mellan spandexorienterarna och helt plötsligt kommer den här gamla goa dängen på min spelare. Jag hade glömt lite hur bra den är.

Snuten kommer

Jag är asduktig på tamburinen. Det har blivit lite av min grej skulle jag vilja påstå. När andra drar fram gitarren framåt 5tiden på efterfesten, drar jag fram tamburinen "öh Patricia, kan du inte spela 747 på tamburinen" och det gör jag ju så glatt.

Jag lyssnar bara på Bright Eyes-Gold Mine Gutted i dag.

Varför inte, sa karln och tog en ost under jackan.

I natt hade jag en dröm om en snubbe jag dejtade för ett par år sedan som snattade en ost på en av våra dejter. Han fick många olika namn bland mina vänner, men låt oss här rätt o slätt kalla han osten. Jag och Osten har inte haft kontakt på ett ganska bra tag och det är därför dagens händelse känns lite konstig.

Drömmen:

(Ring Ring)

P. Patricia.
Osten. Hej. Det är X.
P. Vem?
Osten: Men, vadå du hör väl.
P. Naä.
Osten. Jo......
P. Haha, vadå pratar vi X som i han som snodde ost.

Det hade ju inte vart några lustigheter om det inte vart för att jag vaknar, går upp, in på facebook och ostsnattarn himself har lagt till mig som vän! Är inte det lite ruggigt eller vad?. Då bör tilläggas att jag bara haft facebook i tre dagar. What's up med det ödet undrar jag. Jag tycker mig ändå ha betackat mig från alla framtida ostäventyr.

Ps. De har tagit ner amerikanska flaggan nu. Vi drar tillbaka våra trupper.

Mjölby strikes back

Igår hade jag storhetsvansinne , det var helt fantastiskt. Jag var så upp i varv att jag inte visst vart jag skulle ta vägen. Jag ringde Sassa och berättade om mina stora planer. Snopet blev det när SASSA säger åt mig att lugna ner mig . Jag försökte, men det var näst intill omöjligt. I går hade jag kunnat ta över världen, varvat internet, skapat världsfred, blivit helgonförklarad,
you name it. Allt.

För att komma ner lite i varv tog jag ett varv runt Mjölet. Alltså My god , jag kommer inte gå utanför dörren på en vecka nu. Jag fick snitsla mig fram genom alla människor med kartor, det var helt galet. En del var så gamla att anhöriga fick bogsera dem fram, andra så unga att de knappt hunnit ta sig ut ur könet. Det bara kokar om Mjölby. Staden är i extas. Haja att typ 25000 ska komma hit. Go home , det är inte ens roligt.

Roligast var ändå när jag var inne på slutspurten och kommer till matbutiken. De har satt upp deltagarländernas flagor som ett välkomnande. Ett land var dock mindre välkomna än de andra. Eftersom vi är så satans radikala i Mjölby så hade vi försökt sätta fyr på Amerikas flagga. Istället för 50 sjtärnor, fanns det nu bara 30. Det röd och vitrandiga var sotigt och slutet av flagan fanns det nu bara strimmlor av (se bilden). Mjölby gjorde ett statement. Typ, nu sätter vi ner foten, visar dem vart skåpet ska stå. Gulligt. Förstår ni ens vilket liv det kommer bli när Amerikanarna anländer. De kommer ringa kortnumret till Bush och innan vi hunnit blinka kommer Mjölby ha förvandlats till en ända stor parkeringsplats och närliggande städer/byar kommer förvandlats till Disneyland Nordic. Men vad då, vi fick ju arrangera O-ringen i alla fall.

När jag kom hem hade min exaltering försvunnit lite och jag kom inte ihåg hur det var jag skulle erövra världen så jag somna. Klockan var 21.00.

Gårdagens låt var: White Rose Movement-Cruella. Jag lyssnade bara på den kanske 15 gånger Ja, det är en youngsterlåt men vad ska jag göra.

men hörru, jag jag gillar ju dig Kalmar.

Ibland saknar jag Kalmar. Min lilla lägenhet på nedersta plan, top model och skvaller med Robin, underliga efterfester, dans på spikgatan till Italodisco, fullkornspizza, att sitta vid havet tills solen gått upp, gångaavståndet till Martin, Shima, Bungan, Ragnhild, Caroline och Marie. Andra saker saknar jag mindre.

Största milstolpen under min Kalmartid var när Caroline hade blivit årets student och vi skulle fira med pampa och ståt. Allt var frid och fröjd. Vi hängde vid slottet i vanlig ordning och började prata med några gossar som stationerat sig vid samma plats. Vi besluta oss för att följa med dessa till en fest, jag på en cykel, carro på en annan. Inga konstigheter. Helt plötsligt är de borta, och fem minuter senare får jag samtalet "eh caroline har tagit taxi till akuten, hon vurpade med cykeln". Så jag fick ta min bag in box och bege sig till akuten. Redan i korridoren hör jag hur nån fnissar. Jag följer fnisset, och där ligger hon på en brits, trasig men ack så glad. Jag tog hundra "stolt mamma kort" och gjorde dokumentärfilmer om händelsen så att den aldrig skulle förglömmas.

Egentligen är inte storyn slut där,till ära för kvällen tog jag mig i kragen och sa ifrån till en vuxen som till på köpet var auktoritär för första gången i mitt liv. Hon var undersköterska och en mara, men det är en annan historia.

Tjarhovsplan.se

Några snitsiga personer har startat en sida som heter Tjärhovsplan.se och är söders svar på Stureplan.se. Det festliga är inte bara att de helt sonika snott stureplans layout rakt av, utan att de fick mig glad klockan 08.00 på morgonen, främst av: "Och till alla tjockisar som bara måste svettas runt i sina jazzbyxor från Casall så finns det utmärkta elljusspår långt bort i förorten någonstans" Nu har jag läst den meningen kanske 10 gånger, men det är fortfarande lika kul. Jag tycker ju det är himla kul när folk sparkar på dem som redan ligger ned. Junior heter snubben som skriver krönikor och jag anar att han kommer vara rolig fler gånger. Bad fashion jihad.

Klart tjejen ska köra helikopter om hon är intresserad

I dag har jag spenderat kvällen hos Joakim i Linkan. Jag parkerade mig vid soffan och körde med hans radiostyrda helikopter. Den var svinliten och svårmanövrerad. Jag är tydligen en naturbegåvning, det är vad Jocke säger. Lätt att man vill vara en naturbegåvning på en karlagrej, de blir asimpade av sånt.

Jag är officiellt medlem i bandet Dynamo Dresden, för nu står det tillomed på myspace. Den 26e Juli ska vi spela på O-ringen i Mjölby på en scen ute i vattnet. Jag har dock den blygsamma rollen som Jockes Sidekick, men har man vägarna förbi borde man ta en titt. Duetten jag o han sjunger på verkar bli döfin, den är sorglig och i slutet vill man bara sätta kniven mot strupen o köra.

Dagens låt är Modest Mouse-Float on. Ja, den är gammal. Ja, det är först nu jag hajat dealen och Ja, jag har lyssnat på den 30 gånger i dag.

Varför inte...

Innan Ryan flydde landet körde vi vår fria tolkning av Garden State högst upp på Ramberget. Inte för vi var i ett igentligt behov av det, utan snarare i ett förebyggande syfte. Hade det inte vart för att att det inte regnade, jag inte stod på en grävskopa o inte hade en plastpåse på mig hade jag nästan varit Natalie Portman.

Nu är båda utflugna ur landet. De åt min energi till frukost, lunch, mellanmål och kvällsmat. Jag kan inte ens beskriva härligheten. Nu är energin på noll och jag har ingen vidare lust att ta mig ur sängen på ett tag.

Accelerator Baby!

Jag har en otroligt frikostig vän vid namn Andreas. Andreas lystrar han dock bara till när han mamma ringer, annars är det under namnet Bungan han är erkänd. Bungan lät mig och mina goa Jänkare låna hans lägenhet under hela vecka i Stockholm. Han sov i sin tur hos Martin, som liksom därmed blir lika frikostig han.

Huvudeventet för veckan var Accelerator. Tokbra musik, öl o fantastiskt sällskap. Ny i sällskapet var Hampus som jag bekantat mig med tidigare i veckan och som var så pass manlig att han platsade bland mina vänner och fick hänga med oss under hela Accelerator. Under första kvällen blev jag tokfull, eventuellt drogad av 4 öl och höll resterande kvällarna efter incidenten ett vakande öga på Hampus "Tack, men jag öppnar min öl själv ". Han hävdar promt sin oskuld och jag tror han nästan.

På fredagen tyckte jag alla band jag såg var bra, på lördagen att alla var dåliga, med undantag för Bright Eyes. Det hade nog troligen mer att göra med mig än med bandens prestationer. Jag hade ont i foten mest hela veckan o lilltån var lika tjock som den var bred, dessutom sov vi en hel bunt i sängen och man låg så stilla att man vaknade med liggsår. Jag gnällde lite och drack lite öl o så blev det lite bättre.

Fantastiskt bra helg.

God natt min skatt

Det här är Sassa. Vi blev vänner på gymnasiet. Vi fattade inte tycke för varandra fören sista året, då vi rivaliserade om uppmärksamheten. Snart insåg vi dock att vi som alienerade kunde få dubbla dosen uppmärksamhet och började gänga i skolans korridorer.

Efter gymnasiet flyttade vi till Oslo. Vi drack vodka, bar sängar genom staden, träffade en "ängel", blev tokdeppiga, var fattiga, blev feta, lärde känna nya vänner, jobbade på majonäsfabrik, dagis och klädaffär. När jag jobbade i klädaffären brukade sassa sitta och vänta i flera timmar tills jag var klar. Vi bodde i ett rum på 9 kvadratmeter. En gång vaknade vi av att en bil höll på att köra in genom rutan, det var snopet. Vi tjafsade o gnabbades men kunde inte vara sura tillräckligt länge eftersom vi bodde i samma rum. Vi hängde på "so what " varje fredag/lördag, tyckte vi var stammisar och gick alltid före i kön. Vi tyckte vi var coola och hade boa, glitter, stjärnor, randiga strumpbyxor och tupperat hår. Vi förälskade oss i norrmän och bögar. Vi fick fly mitt i natten när vi blev hotade i mitt kollektiv och vi flyttade in hos två bröder som var helt skumma. Deras hem var som en svängdörr och grannarna klev in o handla från deras egenbyggda pianobar när det behagade.

Rakt genom vårt nya rum hade vi satt upp en tvättlina att hänga tvätt på eftersom vi var säkra på att det spökade på vinden. Över tvättlinan kastade vi boll och det var vår dagliga motion. Vi gick på toa på Mc Donalds för vi inte våga gå hemma eftersom det var ett stort hål i dörren. På Mc Donalds köpte vi även massa gosedjur som vi delade ut när vi var fulla. På vägen hem från en fylla stannade vi till på Kiwi för att handla mat. Samtidigt kommer spårvagnen och i fyllan springer jag ut ur affären med varukorgen och inser det först när jag hoppat över ett stängsel och är på väg in i spårvagnen. Det visade sig dessutom vara fel vagn och vi kör runt i hela Oslo. Allt som hände i Oslo var som ett eget liv. Allt var overkligt och konstigt. Vi ägde.

Under 5 år umgicks vi inte så mycket mer än några enstaka gånger och sporadiska samtal. Pojkvänner, olika städer, utlandsvistelser och slapphet.

..men så var vi där igen, fem år tillbaka i tiden, fast med mindre smink och mindre tuppering. Vi pratade flera timmar om dagen, på väg till möten, i affärer, på nätter, på mornar, på krogen, i bilar och galet många timmar på msn. Analyserade ner meningar till små partiklar. Word dokument som skickades fram och tillbaka med msnsamtal som tog 1 timme att läsa för att sedan noga analyseras. Skrattade tills vi fick ont i magen, hängde, gjorde inget men ändå en massa saker, gick på mc-klubbar, gjorde milstolperesa till Rom och höll varandra sällskap tills Beverly Hills började vid 6 på morgonen o vi äntligen kunde somna... O nu så här i efterhand fattar jag inte riktigt hur jag klarade mig utan henne i fem år. Hur misserabelt saker och ting kan te sig får hon alltid saker att verka mindre dåliga och hon får roliga saker att verka ännu roligare. Hon är toklojal, omtänksam, rolig och galet vacker. Hon har inga barriärer och gör sin grej fullt ut. Hon är totalt fantastisk på alla sätt o vis.

Det jag försöker få fram är nog tack eftersom mina pengar inte räcker till nått helt fantastiskt fint att ge.

Ja, det är cheezy, men hon förtjänar't!

Första veckan med Jänkarna

Så här ser man ut när man kommer från Amerika. De är helt okej på att lyda. Hon är riktigt duktig, han får man hålla kort. När de inte fattar kör jag en "This is how we do it in Sweden". För att hålla dem lugna körde jag runt och visade dem sevärdigheter jag inte kunde berätta något om.

På midsommar släppte jag loss Amerikanarna med de bästa. Snaps, lite drama och mycket fylla. Kunta Kinte fick även han vara med på ett hörn. Det tyckte alla var kul. carro kanske mest.

Sen ville vi spela Skipbo men hittade bara ett kort, så vi bjöd oss över till Emmas midsommarfest. Jag och Ryan sjöng Erasure-A little respect på Singstar. Jag vann såklart. Sassa körde sitt egna race. Varför gå från festen innan man blir utslängd? Varför ens gå då. Varför inte bara trycka handen i ansiktet på denna?

Vi är inte dom som är dom så nästa dag körde vi på i vanlig ordning. Martin var mest på G. Han satte fyr på sin glasströja. Men det gjorde han inget alls. Han sa att det blev lakritsglass istället för vanilj.

Casio

Jag har en stark "måste ha annars dör jag" craving för den här klockan. Synd att min handled är lika tjock som en 4 årings och det ser ut som jag leker med pappas klocka när jag har den på mig. Funtar ändå på att bussa Caroline att inhandla den åt mig. Guldklocka, fatta!