Mark, nu kommer jag!

Jag är inte assmart. Först gången jag var inne och kollade på Mark Kozelek biljetterna skulle jag fått plats på rad 3. Eftersom jag helt sonika struntade i att handla och beställde nu som först fick jag plats på rad 12, dessutom ganska nära en pelare. Det är ju bara att hoppas på att de tolv raderna framför mig är reserverad av dvärgar och om inte, att jesus banar väg. Det sjuka är att jag fick plats så pass nära scen ändå. Folk är ju tokiga. Det borde vara slutsålt men de kanske bara inte har uppfattat det än.

MARK KOZELEK SPELAR PÅ SÖDRA TEATER 23 OKTOBER

Barndom...

Ha ha, det kom inga fullvuxna men jag blev satt att underhålla.

När jag var liten såg jag alltid fram emot när mina föräldrar skulle ha fest. Det var bland det bästa jag visste. Jag gillade hur alla var så uppklädda, alla ljus som var tända, parfymerna som blandade sig samman med dofterna av vin och mat. Jag gillad sorlet och skratten, anekdoterna som jag inte förstod men som fick dem att skratta högt och länge. Gästerna som skojade med mig och mamma som alltid bjöd på fantastiska efterätter. Hur jag fick vara uppe hur länge jag ville och tillslut alltid somnade i någon av mina föräldrars knä till sorlet av deras röster.

Jag får lite flashback.

Det här med att fortfarande vara barnet.

Jag hänvisas inte längre till barnbordet på familjemiddagar, jag hör aldrig "nu är det bäst att vi öppnar paketen, innan barnen börjar bli oroliga" och jag kan använda de vassa knivarna utan att få ett "var försiktig nu, de är så vassa". Men ibland... ibland smyger sig barnstämpeln fram när man minst anar det.

i kväll ska pappa ha pokerkväll med gubbarna. Två av dem ska ta med sina söner, och med söner snackar vi inte fjuniga 16åringar, nej. Vi snackar karlar. Minst 34. Ändå resonerar pappa så här.

Pappa. Ja, det är han o han o han o han som kommer, och så kommer hans och hans söner med. Sönerna kommer kanske bara till ostbrickan, vi får se om de stannar och spelar poker.
Jag: Okej. Vad trevligt.
Pappa. Du får la ta ner dem (sönerna) på ditt rum sen.
Jag. ha ha ha. Jag kommer nog hålla mig på mitt rum....ensam...
Pappa. Varför då?
Jag. Men pappa, ska jag ta ner två fullvuxna män till mitt flickrum???? Vad ska vi göra där?

Alltså han är ju go. Jag kan väl inte ta ner två män till mitt gamla flickrum. Va ska vi göra där? Sitta på sängen, lyssna på absolut dance o dricka saft? Jag tycker inte det känns cool att dra ner dem till mitt rum med mintgröna väggar som är svampade och har bård, har stjärnor i taket, new age böcker i hyllan, ängel hängandes från taket, stor solfjäder på väggen. Tveksamt.

Kan hända att far kommer köra en "Patricia, ska du inte visa killarna ditt rum?" när jag minst kommer ana det. Man kan hoppas på inte. Jag får faktist skylla mig själv lite som för tillfället är hemma.

Nu ska jag leta efter mina gamla "mina vänner" böcker. De kan ju lika gärna passa på att fylla i dem när de ändå är här.

Jag gillar bandet!

I dag hade vi kombinerat bandmöte/samkväm hos Robert i Linkan. Han hade världens finaste tapet i vitt och guld. Fatta GULD. Jag ville inte sluta prata om den. Jockes gav mig hans välsignelse att upprepa hur fin den var hur många gånger jag ville. Då kom jag av mig. Alla i bandet är så himla bra och det var så himla trevligt. Hade det inte vart för att jag velat se slutet av Project Runway hade jag suttit kvar där fortfarande, låtit varje hint om att avrunda kvällen rinna av mig som vatten på en gås.

Jag önska vi var i behov av möten varje vecka.

Sassa räddar dagen igen.

Jag vaknar efter 4 timmars sömn av att någon ringer på dörren och vägrar ge upp. Jag öppnar inte. Rullar ur sängen. Rullar in i badrummet. Sur, gnällig, trött. Det är kallt, det regnar. Strul med kursen jag sökt. Telefonsamtal, omkopplingar och frågetecken. Vad händer då? Jo med posten kommer ett paket. Sassa har beställt en tisha till mig med tryck från när hon och jag var i Rom. En resa som inte bara blev en vanlig resa. En milstolpe. En vändpunkt på många sätt. Hur go är inte denna kvinna. Guh vad jag älskar paket.



Den är så fin, hon är så fin.

Fredagssammanfattning

Jag och Jocke spenderade dagen i affärer mot hans vilja. "Det här är sista affären jag ska in i" fick han höra mer än en gång. Jag var tvungen at lura han.

Jocke satte mig i jobb som straff. Jag nailade det på första tagningen. Jag var extremt säker.

Jocke hade fått en stol av sin mormor. Den var döfin och jag ville sno den alternativt bränna den av avund.

Vi lekte med helikoptern som nästan inte går att styra. Det är obligatoriskt.

Lina hämtade upp mig hos Jocke i hennes karls Selectabil. Då kände man sig bra märkvärdigt. Lina hade för övrigt nästan blivit bra på att köra. Det tog henne 8år.

Efter skvaller och Dr Phil snack spelade vi Wii. På grund av Linas Wii-inkompitens fick jag efter utklassning ringa in förstärkning.

.

Jag tar bort inlägget jag skrev innan för det var töntigt. Jag var faktist astrött.