Bästa låten just nu.

Martin lyckades vända min opepp igår med den här låten på repeat och högsta volym. Sen tog han mig under armen, langa fram den feta plånboken med miljontals stålar och betala taxichaufören för att föra oss till födelsedagsfesten på St Eriksplan. Bra drag, blev fint som snus.

Mina snarkningar är som en riktigt fin whiskey

Carro ligger bredvid mig och sover. Hon snarkar inte, inte alls. Ibland balanserar hon på gränsen, vacklar till lite, räddar upp det men överskrider aldrig. Ni förstår vilket kap. Jag önskar att jag kunde vara så där tyst o fin. Hantera den fina linjen och aldrig behöva sammankopplas med snarkningar. Snarkningar får mig oavkortat att tänka på stora stubbade män hugger ned träd i skogen, som säger aj när de råkar hugga av sig armen och vars största lycka är när de får byta månad på nakenkalendern som hänger i baracken. Jag vill inte vara den kvinnliga motsvarigheten, den stubbad butchen. För att trösta mig brukar jag tänka att jag snarkar gulligt. Hur man kan ligga o bara titta på mig i en evighet när jag snarkar. Att det enbart är charmigt och egentligen låter mer som en fantastisk låt än en snarkning.

Men jag vet inte asså.

Titt på'n

Martin är hemma o sympatisurar med mig. Så jävla go. Det kan va så det är melodifestivalen som drar egentligen, men jag låtsas att det är jag.

I går vare jag pepp, i dag not so.

sug min tutte

I dag ballade jag ur efter att jag hade klippt mig. Jag blev ful som stryk, som någon som blivit överkörd av tåget. Helt demolerad. Mitt hår är min baby, det är typ som att någons katt skulle dö. Ja, eller typ få syra i ansiktet för den delen. Sen gick vi till Urban Outfitters och jag hade mascaran under ögona för jag hade tryckt fram en tår. Brillorna jag ville ha var slut, men som tröst köpte jag en klocka som kunde prata i alla fall, det är bra att ha när jag åker hem till mjölet o sitter ensam i källaren. not so ensam any more. Kassören fick också sin beskärda del av min hårsorg.



Kassör: Hej, är det bra med dig.

Jag: ja det är bra....eller du, nej det är inte alls bra. Jag har klippt mig o jag blev skiiiitful.

kassör: Nej, du är ju jättesöt.

Jag: Nej asful.

Kassör: Men varför sa du inte till dem då?

Jag: meh vadå vad skulle jag säga? De hade ju redan klippt. Det var kört.

Kassör: Mmm ja okej.

Jag: Dessutom var ju brillorna jag skulle köpa slut.

Kassör: Jahaaaa, var det duuuu som frågade efter dem.

Jag: mmmm gött vilket starkt intryck jag gör, det var ju typ fem minuter sedan jag fråga.



men, han skrattade bara. Sen gick vi till HM, och jag förbarmade mig över mina stora pattar som inte går att trycka in i nån jävla klänning.


Ful som stryk i håret, gör intryck som ett blankt papper, och har tuttar så stora att de inte går att klä.





Ahhhhh Bög.

Det var bättre förr

Är du nöjd med ditt fadderbarn?

Om någon missat det så har Alex och Calle Schulman börjat blogga igen. Jag är aslycklig och inne på deras sidan kanske 15gånger om dagen. Dom är det roligast som nånsin kommit ur en vagina. Inlägget "Mitt fadderbarn är urtrist" sätter standarden på bloggen. Du hittar det skrivit under den 19/2.

Calle ska dock inte känna sig ensam om att bli besviken på sitt fadderbarn. Vän X mamma tyckte också att hennes fadderbarn var urtrist. Varje gång han skrev brev till henne berättade han att hans intresse var att gå ut o shoppa. Hon tyckte att det kändes skitkonstigt. Jag sa till X att shoppa för han kanske vara att köpa coca cola i en plastpåse, eller en ny penna till skolan. Men skadan var redan skedd, X mamman hade gett fadderbarnet kicken.

Nu har hon tydligen ny. Fortättning följer.