.

Kommer ni ihåg när man var liten och lånade någons freestyle o de sa "spola inte, det tar så mycket batteri", asså gud vad jag hatade de giriga små asen.

Ä ni för eller emot?

Jag har köpt ett par riktigt stora glasögon med fönsterglas. Känner mig skithipp. På tåget glodde kidsen hela tiden. "Åååh va söta de är. De tycker jag är skitcool" tänkte jag, men så här i efterhand känner jag att de kanske bara tyckte jag såg fånig ut.

Slänger upp en bild imorgon.

Nej!

Halvvägs till tåget kom jag på att jag glömt ta med mina pumps. Jag vill hoppa framför första bästa bil. Jag har alltså ett par jävla toffler på fötterna . Utan klack på dansgolvet blir det inte ingen fest.

Tribute

Victor är min vapendragare på jobbet. Förutom att han är extremt rolig är han slående lik Mr Burns i Simsons. Utseendet är inte det ända dessa herrar har gemensamt, de är dessutom sluga som få och har stenkoll på sina pengar.

Det värsta Victor vet är när jag jobbar med granskningen eftersom det innebär att jag inte tid att skoja. Varje försök till kommunikation besvaras med en kombinerad hyssjning och "talk to the band" -hand. "Kvotjägarn" fnyser han då och kollar på mig med förakt.

Victor och jag har en även en egen hälsning. Eller egen och egen, egentligen är den snodd, vi har kidnappat den skulle man kunna säga. Det är som en highfive fast med två fingrar och från sidan. Jag ska filma den när vi blivit bättre. Den är ett helvet att få till kan jag tala om.

Ledig, jaha men sen då?

Imorgon är jag ledig för första gången på 7 dagar. Jag borde va eld o lågor, men det visar sig att inte en jävel har tid för mig. Jag som i vanliga fall är en expert på att fylla dagar med just ingenting, känner lite stess inför en dag av detta ingenting.

Dagsläget

I Linköping ligger Lina på en brits o krystar ut en unge.
I Göteborg står Martin & Carro och lyssnar på musik.
I lägenheten sitter Marie och skriver jobbansökningar.
I Motala sitter Sassa och äter mat med sin mamma.

Själv är jag på jobbet.

Tips mottages!

GravidLina har gått över över med 3 dagar. Hennes frustration har nått oanade höjder. Under 9 månader har jag lyckats vejat för hennes raseriutbrott utan problem, men tillslut blev det min tur. Det började med att jag fick detta meddelande på facebook;

"OOOOOOOrkar inte meeeeeeeeeeeeeeeeer. För ett par dagar sedan sa jag " om jag vore läkare så skulle jag kejsarsnitta mig själv nu" Sen ändrade jag mig till att det skulle räcka om jag vore sjuksköterska. Sen undersköterska.Nu skiter jag i utbildning och skulle lätt köra bara jag hade en globalkniv och inte billiga slöa fanskap till kniv vi har...HAAAAT!"

Men det var idag hon satte mig i den riktigt kniviga sitsen när hon sa;

"Om du är min vän gör du nått"

Är det nån som vet hur man får en havande kvinna att speeda på födandet? Känns trist att vår vänskap ska ta slut på grund av en graviditet.