Tröttnar liksom inte.

Utsikten från mitt tak.

Börta med vinden

Nu har de tagit sitt pick och pack och dragit. Det är ensamt och tomt. Ibland ropar jag "Är det nån här?" för att 5 sekunder svara "Ja, jag ska bara iväg en stund", och då känns allt lite bättre.

Kom aldrig mer tillbaka skitdag

Sämsta dagen det här året kanske. Jag har varit skitsur hela dagen, men så kom jag hem och då har Amerikanarna lagat mat till mig. Det bäst av allt är att de kallar mig baby och sugar hela tiden. Jag är så himla svag för sånt, och då jag glömmer liksom bort att de suttit i trappuppgången och spelat musik, precis tagit hit folk utan att fråga och försökt tvätta med diskmedel.

Jag tror det kommer bli ensamt när de dragit. Kanske att jag ber dem komma tillbaka.

Titta vad jag hitta på gatan

-Ska ni stå här o frysa, sa jag och drog in dem till min lägenheten. Nu har jag har låst in dem och de kommer aldrig mer ut.

På Jobbet 3.

- Fruits here, meddelar shitftmanagern på msn och folk förvandlas till gamar. Stolar välter och folk springer. På andra sidan kontoret ser man fransmännen ta sats mot samma mål. Det har gått rykten på jobbet att shiftmanagern msnar dem först. Sånt där är viktigt. Man vill liksom inte komma fram till fruktkorgen och få en apelsinjävel. Bananerna och Nekarinerna är det som står högst i kurs, de värderas som guld. Är man inte vid korgen inom 15 sekunder är de slut. I dag lyckades jag slå klorna i den sista Nektarinen. Någon hade tryckt in sitt finger i den, men i en stund som denna känns det mindre viktigt.

Man skulle kunna säga att fruktens är höjdpunkten på jobbet.

Tillbaka

Ha, nu trodde ni jag skulle försvinna igen va? Icke. Jag pausade bara. Från i söndags har jag inte gjort annat än att jobba eller gå i skolan. I dag var jag ledig, då tyckte jag det var dötråkigt.