Vi

"We are always running for the thrill of it thrill of it.
Always pushing up the hill searching for the thrill of it.
On and on and on we are calling out and out again.
Never looking down I’m just in awe of what’s in front of me."

Det är så jävla fint att jag dör!

jävla skumt asså

Jag måste ändå titulera mig som lite av en expert när det kommer till att hitta spänning i vardagen.

Jag: Men gud, nu åker det massa bilar här på rad som tutar och har banderoller!
Carro: Ja, det är demonstration på plattan mot israel.
Jag: O herregud dit ska ju jag, det kommer ju vara livsfarligt, de kommer säkert bomba bort hela plattan.
Carro: Nej men det är nog ingen fara, det har vart demonstrationer hela veckan
Jag: okej okej, men nu kommer en bil med ballonger, JAG BLIR FAN LIVRÄDD!
Carro: Ballonger på bilen, livrädd?
Jag: mmm, men jag måste lägga på nu. Hej.

Ja så här i efterhand kan det tyckas lite öerdrivet att bli rädd för ballonger. Men vadå, men vet ALDRIG!

ny på jobbet 2.

-Bränt barn skyr eld, brukar det ju heta. Men tydligen inte.

Det är mycket tydligt att min nya arbetskamrat inte träffat Patricia Johansson.

Jöbba

NU ska jag ner på stan och utföra mitt lilla extraknäck. Kan ni inte vara så snälla opp om jag ber er? Bra! Er kan man lita på!

Spänning

Förr hände det konstigheter bara jag visade mig utanför dörren. Nu är det dött. Mitt privatliv är torrt som i öknen och jag törstar likt en narkoman på rehab. Spänning är min narkotika.

Jag har tagit vid de mest deperata greppen för en gnutta spänning. Min nya grej är att läsa folks sms på tunnelbanan. Det har i alla fall givit mig lite livskvalité. Det bästa jag läst so far är:

"Jag älskar dig också.....(lyckades inte läsa)....Jag blev så ledsen.....(lyckades inte läsa).......Jag är inte mer än människa".

Fy fan vad smaskigt, det räddade min dag. Det var ju kul så länge det varade men nu har jag dööödstråkigt igen.

aaah juuust det vad var det ja sa

okej. Nu visa det sig att shawn inte var deras riktiga son. Han ville bara ha pengar. Asså 90210, snopet är ordet.

Fredag

Jag har vart på Afterwork med jobbet.Vi åt på fin resturang. Haloumiosten var 2*2 nanonmillimeter och kostade mig 200 balobas. Jag lurade magen o blev sjukt mätt. Man måste lära sig att gilla små portioner på östermalm. Onykter blev jag också, vilket resulterade i att jag blev alldeles knäppttyst för att hålla mig i styr.

Nu är klockan puttelite och jag kollar på ny 91020. Man fattar ju att den han Shawn den förlorade sonen har nått lurt på gång. Det verkar som att Annie fattar att det är nått skumt, men det andra ba "åh vad skoj vår okände son är hemma, yeahu". Stackars satar.