Svar på lägenhetsannonsen del 2.

Morgonens sms-skörd.

"Hej, du är så snygg o vacker, sexig helt enkelt. Jag gillar dig.....vet inte exakt var eller hur vi sågs. Vad har du för dig nu, sover du kanske?"

Men ash då, inte ska väl jag.

Känner jag mig det allra minsta låg i framtiden, så ba nej om man skulle sätta in en lägenhetsannons på Blocket och så vips blir man boostad så det står härliga till.

Det där Blocket, jag säger då det.

Ja men herregud det vet ju alla att jag har rätt när det kommer till språk

A men i alla fall så har jag umgåtts med Martin idag och vi har musikmasturberat (läs musiknördat) på ett sätt som är så genant att jag är glad att vi inte är avlyssnade. Mitt på Södermannagatan hamnade vi dessutom i en dispyt som fick en oväntad vändning.

Patricia: Jag tänker att man kanske skulle köra lite mer Italodisco nästa gång vi spelar skivor.

Martin: Va hur säger du???? Alltså man säger Italodisco.

Patricia (jag): Eh nej, jag säger Italodisco

Martin: Amen du är ju dum i huvet.

Sen dog jag lite och slöt fred genom att föreslå inköp av godis. Då kom dödsstöten..

Jag: Å nej de stänger affären.

Martin: eeeellller....

Martin: Snälla kan vi inte få komma in en snabbis och köpa godis bara, snälla.

Affärssnubben: Nej tyvärr vi stänger.

Jag: Fan duuu, nu kommer vi ta livet av oss....

Affärssnubben: ja jag ber om ursäkt.

Sen köpte vi snask på 7/11 som var 100 år gammalt och snuskade ihop en electrolista på Spotify i ett par timmar till en yngling som ska skolas in. Lite av en våt dröm för oss . Ja så roliga är vi en fredag.

HYMN

Martin och jag firar in fredagen.



Vi älskar den här låten vädigt mycket!

Jag har återupptäckt den 5 gånger inom loppet av en månad utan att fatta att jag hört den förut. Varje gång har jag älskat den som ett nyfött barn. Jag älskar att vara senil. Jag får ut så mycket mer av livet.

Och jag älskar ordet älska (och hata).

Trevlig fredag.

Och så var den romansen finito

Det ser ut som att jag kommer bli utflyttad till förorten. Ut bland gangsters, vapen och arga hundar.

Innerstan, I love you but I've chosen darkness.

Hej på dig härbärge

Nu är det ungefär en vecka kvar tills jag är hemlös. Jag tar det med ro. "Det ordnar sig alltid", upprepar jag som ett mantra varje morgon. Min omgivning är mer oroliga än vad jag är. Förmodligen för att det är de som kommer få ta hand om mig.

Jag kan tycka att de borde vara mer upprymda, näst intill önska att jag inte fick ett hem. Min närvaro är ju ett upplyft för vem som helst. Själv skulle jag gärna ha mig själv som inneboende alla dagar i veckan.

Okej, nån liten ynka dålig sida kanske jag har djupt, djupt inne nåstans.

På den gamla goda tiden

Jag hittade den här bilden på datan idag.

Mitt gamla band. Vårat omslag till singeln.

Vi ser så himla emo ut, men det var vi inte. Eller lite, lite kanske. Jag blir i vilket fall sjukligt nostalgisk.

Synd att jag och Ragnhild bråka som vildhundar varje gång vi skulle göra en låt.

Synd att jag var tvungen att bli ihop med en i bandet.

Synd att hälften var konflikträdda.

Men snygga var vi och bra det var vi och en hit det hade vi.

Men fack öff för husmorstips.

Jag gör mig av med två vapendragare som slagit mig följe i säkert 15 år.
Bestämde mig först efter nogrant övervägande att låta dem gå döden tillmötes.
Smög upp bakifrån och satte en snara kring deras hals.
Det var tre dagar sedan men de har inte dött än.

Jag känner nu att jag kanske missförstått hela grejen med att lägga snara på hudflikar. De har inte alls trillat bort från halsen som jag hört att de ska. De har däremot blivit typ svarta och ser ut att ha varit utsatta för svår kyla och åkt på kallbrand. Jag får lite dåligt samvete, men framför allt känner jag att jag inte kan gå runt med två svarta skinnflikar med snöre runt.

Döljer dock mitt brott med två plåster. Men under ser det rätt äckligt ut.

Är det meningen att jag ska jag klippa bort dem eller?