söndag 31 augusti 2008

Tada

Det var fyrverkerier utanför nyss. Kan det va kungafamiljens hund som fyller jämnt månne tro.

fredag 29 augusti 2008

En dvärg bland hermelinerna

De är ute och fortsätter att ha roligt. Jag får sitta här och ta konsekvenserna av att jag aldrig lyckas planera min tid.

Ett tomt dokument är öppnat men inte en bokstav är skriven. Jag känner mig inte rolig, mest rätt allvarlig faktist. Men vem vill läsa en allvarlig krönika i nöjesdelen? Ungefär ingen.

Utsikterna för utgång imorgon ser dåliga ut. Vad gör jag då? Skriver flitigt tills jag är klar? Nej, jag sticker huvudet i sanden och går och lägger mig.

God natt.

Gick ni på den, stackars satar?

Ni, de här 3D-bilderna som alltid var i slutet av Aftonbladets söndagsbilaga. Jag såg aldrig någon bild komma fram ur det psykadeliska mönstret. Vilken Scam. Jag börjar tro att det bara var den största masspsykosen sen Hitler spela Allan.

De där fransmännen asså

Caramello. Det är namnet på en av fransmännen på jobbet.
Är det bara jag som ser det roliga i det?

torsdag 28 augusti 2008

Dagens TV

Snart ska jag sova, jag ska bara se "tre stora brudar-en liten klänning". Tre köttiga tjockisar som ska banta ner sig och tävla om att få på sig den lilla, lilla bröllopskläning. Nä fy fan, ja vet ju att jag kommer älska det. Kvalitets-tv när den är som bäst.

Men hade det vart amerikansk tv hade det slagit lite högre. Då hade de dessutom vart rullstolsbundna, döva, blinda och flinta. De där Jänkarna, alltid lite smaskigare.

Lost, gone, borta

Jag tappade mitt körkort igår någonstans mellan Åhlens ingång och kassan. Det hela skedde inom loppet av 2 minuter, och jag anar att jag lagt det på ett kollegieblock med djur på. Nu måste jag skaffa ett nytt och det är med blandade känslor. Å ena sidan får jag ett nytt körkort, där jag inte är 18, rund som en boll i ansiktet, panda, jävligt dyster, och ser ut att ha en skepparkrans. Å andra sidan kostar det pengar och tar tid att fixa.

Kaffet på jobbet

Jag är beroende av kaffemaskinen när jag börjar sju. Kaffemaskinen är inte lika beroende av mig. Jag bara väntar på att jag ska kommer hit och finna att kaffemaskinen tagit sitt pick o pack o dragit. Ber man snällt om kaffe, spottar och fräser den som en ilsken alkoholist och när man tror det är över börjar den istället låta som att den genomgår en riktigt svår födsel. Resultat är ett beskt kaffe som smakar fisk. Men man är inte så knuslig på morgonen.