Jahopp

Arbetskamrat: Varje gång du tar på dig själv dör en liten kanín.
Jag: haha vad menar du?
Arbetskamrat: Ja det kan du fundera på under helgen.

Konstigt.

Jag skulle tillexempel kunna ställa upp som dvärg.

Idag gick jag med i facebookgruppen "Mer kung för din krona". Fantastisk grupp. Jag markerar det bästa partiet för slappisar.

"Våren 2010 stundar kungabröllop i Sverige. Victoria får sin Daniel, Daniel får sin Victoria. Tro, hopp och kärlek - allt är fulländat. Lycka!

Men. Skall det vara kungabröllop, så skall det vara kungabröllop. Inga fler gråa julaftonskostymer, inga fler plumpa journalister i reklamt-shirts, inga fler anonyma limousiner och absolut ingen Robert Wells på scen som pausunderhållning.

Vi vill ha ett riktigt kungabröllop, och vi är redo att betala för det.Vi vill ha kortege med häst och vagn, och borgare och adel längst fram i kyrkan. Vi vill ha bakelser till folket, gycklare på gatan, benådade livstidsfångar och narrar med bjällror i mössan. Vi vill ha dvärgar som slåss med träsvärd, trollkarlar som dyker upp och försvinner, riddare till häst och utländska bröllopsföljen med pager, tjänare och hålldamer med exotiskt utseende. Vi vill ha fest i dagarna tre.

Men mest av allt vill vi en riktig kung. En kung som inte ser ut som en Volvochef, utan som en redig kung. Med krona, mantel, äpple och spira och förtroendeingivande uppsyn.

Kort sagt; vi vill ha valuta för pengarna - vi vill ha mer kung för vår krona!"

Fy

Orden jag inte ens vill ta i min mun

välja

vänta

vardag

Those days...

När man gick på mellanstadiedisco var hela kvällen som ett enda långt körsträcka till den sista kvarten, när tryckarna började spelas. Oftast hade man laddat hela veckan för sista kvarten. Inget var lämnat till slumpen, man visste vem man ville bjuda upp och till vilken låt (November Rain över 8 minuter lång!). Den största bekräftelsen på att killen var intresserad var om han lade handen på ens rumpan när man dansade. Om de verkligen, verkligen gillade en kunde det bli två händer. Då var man hemma, det visste man.

På jobbet vill man inte kännas vid detta fenom men det kan väl inte bara vart i Mjölby det fungerade så?



Vad jag egentligen ville säga var att jag var på balladklubb i lördags. Det var stört skoj. Men jag dansade inte tryckare och ingen tog mig på rumpan. Fan.

Veckans hang up

Åh du din lille...

Idag åkte jag av löpbandet, lite som ett skämt, en buskissketch, en dålig komedi. Jag var trött, blundade och hann tänka "oj vad lätt det är att springa när man blundar". Sekunden därpå stod jag på golvet med löpbandet framför mig. Snopet värre. Gymmarna låtsades som det regna, jag svär att nån till och med visslade. Jag hoppade bara på tjuren igen. Löpbandet behöver tuktas.

Jorå, självdistans har alltid legat mig varmt om hjärtat

Jag: Meeeeeeneeeee
Arbetskamrat: (frågande) Vad är det med dig???
Jag: Amen kan du sluta kolla på mig som jag vore världens sexigaste kvinna.

Sen ojjade jag mig i en timme över hur rolig jag var.