Patricia on the edge

På fredag anländer jag till El Stockholmo, styckad i en svart plastkasse eller i ordinarie skick. Jag ska slicka hela plattan när jag kommer fram för att visa min tillgivenhet, vi har varit ifrån varandra alldeles för länge. Grejen är att jag ska åka bil dit med en man som jag aldrig mött. Han hade lagt ut annons på internet och med mina knappa resurser kändes det som en bra ide. Han säger att jag ska få sitta fram. Generös snubbe. Om jag bli mördad får Martin o Bungan vadera upp mig till Carro o Rebekkas födelsedagskalas o sätta mig i en stol. Signalemente. Mannen heter John och han har en röd bil.



Nu ska jag luncha med den här gobiten.


Det är Lina.