Det var inte så himla roligt. Jag fick sitta där ensam o se fånig ut tills klockan blev 11, då vände det efterlängtat och blev värsta komersen.
Friden var återställd i stugan. Jag stoja på o låtsades som inget, som att det inte alls hade varit trist, läskigt och traumatisk att sitta själv ute i vildemarken utan en själ att tala med (fransmännen räknas inte pga fatala språkbarriärer)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar