
Jag har dessutom fått ett eget rum. Först ställde jag mig ytterst tveksam till detta påhitt, men nu låtsas jag istället att jag är så extremt viktig att det helt enkelt inte finns nått alternativ. Som pricken över i har jag en skjutdörr till rummet. Ibland ställer jag mig upp och ropar
-Grabbar, nu skjuter jag till här en stund och jag önskar inte bli störd på några som helst villkor
-Meh tänk om, säger de lite försynt.
-scchhh...på inga som helst villkor, svarar jag strängt och hytter med fingret.
Så häller jag upp en kopp kaffe, lägger upp bena på bordet och fnissar förnöjt för mig själv.
Det lilla livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar