Störd?

Lina säger att mitt nya lösenord inte är skapat av en frisk människa, fast hon lindar in det i andar ord, "allså ditt lösenord är så HIMMLA konstigt, jag blir nästan rädd gör dig".

O då blir ju jag rädd för mig själv, för jag tycker inte alls det är konstigt. Det är ett helt vanligt ord, eller?

Han borde få medalj

På Lundbyhallen sitter det en ung kille, slutet puberteten skulle jag gissa på. Han är det käckaste jag någonsin mött, som att det var när han fick jobbet som kassör i en matbutik hans liv verkligen började. I början hånade jag han i tanken " haha, det ska bli kul o komma tillbaka om en vecka o se om du är så jävla happy fortfarande" ....men veckorna gick och nu har han suttit där i säkert ett år, precis lika käck som från dag 1.

" jajjemensan, då får jag be om 35 riksadaler av dig i dag"

"Godagens, godagens. Jasså du slår till på en stek till middag, vad härligt"

"jaha du, hon drog men karln i dag. Så du får packa"

Är exempel på sånt han kan säga till kunderna. Han säger det som i en bergodalbana. Han börjar med "mörk" röst och så blir den ljusare o ljusare för varje ord tills i slutet då han gör en lite knorr på rösten och låter den hamna i utgångsläget igen. Han rullar på r;en, smakar på varje ord, allt som att han egentligen var värd för ett underhållningsprogram i tv.

Vad är det som är så himla roligt? Varför är han inte lika sur som alla andra kassörer? Säljer han på provision? Alla vet ju att sitta i kassan är som att begå ett självmord. Jag klarade 3 veckor när jag var 17, jag vet vad jag snackar om.

Då så, då var man tillbaka.

Kim hytte med näven mot mig tidigare ikväll för att jag inte bloggat på en månad. Nu vågar jag inte göra annat än att skärpa till mig och skriva tills det bara återstår små stumpar till fingrar.