Ämne

Har ni något uppslag till ämne jag kan skriva om i krönikan?

Det kan vara om vad som hellst.

Jag är totalt tom på idéer denna vecka.

Vi har nått stort på gång

Åh jag hade ju förresten ett möte när jag var hemma i Mjölby sist. Ni vet med han snubben som skriver krönikor i corren med mig. Han är inte en hårdrockare. Jag blev ställd. Han ser ju jättemycket ut som en, men vad får man se skymta fram bakom skinnkappan om inte en smithströja. Karl-Magnus som hårdrockaren som inte är hårdrockare heter tenderar att skriva om onani i alla sina krönikor, jag undrar vilka tendenser jag har.

Det bästa var att det bara tog 3o minuter innan han började varje mening med "jag förstår din storhet men..."


Det kan inte bli annat än ett bra samarbete

Sweet

Jag tänker inte va någon korv imorgon. Jag kommer bara va mig själv.

Men förväntningarna inför i morgon är höga efter torsdagen.

Tänk

Fast lite mer classy

HJÄLP

Jag ska på carros inflyttningsfest/födelsedagsfest i helgen. På festen är det tema enligt följande

"Jag vill att ni ska klä ut er - till er själva!

Ok, ni kan klä ut er till en "parodi" på er själva om ni vill, kanske så som ni tror andra ser på er... Eller så visar ni upp er som nån hobby ni har. Eller så kanske ni väljer att visa er som ni har varit tidigare, eller skulle vilja bli! T.ex. kan ni välja mellan att ta på er fiskekläderna (hobbyn), scoutdräkten (eftersom ni tydligen var knopmästare när ni var 10) eller pilotmössan (för er stora dröm är egentligen att flyga världen runt). Roligast blir det hur som helst om ni visar upp nåt som andra inte riktigt visste om."

Jag har funderat ganskan mycket, och nu vet jag vad jag vill vara, jag vet bara inte hur jag ska fixa det. Jag vill ju va en korv med bröd. Jag har alltid drömt om att dela ut flyers i New York i en korv med bröddräkt. Vart hittar jag en sån?

Jag rökte inte.

Idag vaknade jag av att grannen slängde in ett halvfullt paket mentholcigaretter i min brevlåda. Hade jag vet vilken granne hade jag frågat varför.

Måndag

Jag är trött på alla sätt och vis.

10% rödvin som talar 90% mig

Jag överväger serriöst att bosätta mig i Mjölby. Alltså på riktig, med en bostad o hela skiten. Jag måste bara förlika mig med tanken. Det är inget man gör så där på en hanvändning.

Det tog mig 3,5 år att erkänna för mig själv att jag inte vill jobba inom musikindustrin och det hade jag velat i 6år. Mjölby har jag hatat som pesten i 26år, så att acceptera det lär ju ta sin tid. Eller asså det kommer inte ens hända. Jag kommer sitta där i stockholm o vara olycklig. Försöka göra karriär, nätverka, hänga på riche, försöka ha koll på allt man ska ha koll på och jobba som underbetald assisten på ett skivbolag. Allt jag inte vill.

Jag har blivit lovad en vän till om jag flyttar till Mjölby. Martin heter han och med en vän till betyder det att Peter inte skulle behöver ta hela ansvaret själv.

Föresten ska jag ner till klubben nu o dricka vin med Martin för jag åker inte åka ända hem till han. Vattentornet typ, nej orkar inte. Han ska dricka Brandy o jag rödvin.

Cameron Diaz och jag

Jag fick en vän på tåget idag. Hon heter Anna men ser ut som Cameron Diaz, hon är 21år och från Motala.

Anna är en sån där tuff tjej som gillar utmaningar. En sån jag aldrig kommer bli. Ni vet som snowbordar, vurpar med cykeln, kastar sig utför stup och sån skit.

Vi bestämde att vi ska på Salsaklubb i Stockholm. Det är en utmaning som är mer mig, mest för man slipper slå sig. Det värsta som kan hända är att en Brasilianare kastar en över axeln och bestämmer sig för att man är hans fru. Det är la okej.

Påminnelse

Imorgon. Krönika. Corren. Lars Winnerbäck. Känga.

Vissa säger att det är som att slå in en öppen dörr.

Jag kan nästan hålla med.

Mycket man i mig

Jag lukter som 100 män. Alla herrparfymer som på Åhlens finns på mig. Det är ingen som säger nått. De kanske bara tror att jag är väldigt populär.

Asså jag är på jobbet.

Måndag

Jag har sån grov prestationsångest att jag vill åka hem till Mjölby, gå ner för trapperna till mitt flickrum och stanna där för gott.

Eller jag vet inte ens om det är prestationsångest. Kan lika gärna vara en allmänt ogöttig känsla.

.

När folk tilltalar mig med mitt namn pirrar det hela i kroppen. Det måste vara höjden av narcissism

Tröttnar liksom inte.

Utsikten från mitt tak.

Börta med vinden

Nu har de tagit sitt pick och pack och dragit. Det är ensamt och tomt. Ibland ropar jag "Är det nån här?" för att 5 sekunder svara "Ja, jag ska bara iväg en stund", och då känns allt lite bättre.

Kom aldrig mer tillbaka skitdag

Sämsta dagen det här året kanske. Jag har varit skitsur hela dagen, men så kom jag hem och då har Amerikanarna lagat mat till mig. Det bäst av allt är att de kallar mig baby och sugar hela tiden. Jag är så himla svag för sånt, och då jag glömmer liksom bort att de suttit i trappuppgången och spelat musik, precis tagit hit folk utan att fråga och försökt tvätta med diskmedel.

Jag tror det kommer bli ensamt när de dragit. Kanske att jag ber dem komma tillbaka.

Titta vad jag hitta på gatan

-Ska ni stå här o frysa, sa jag och drog in dem till min lägenheten. Nu har jag har låst in dem och de kommer aldrig mer ut.

På Jobbet 3.

- Fruits here, meddelar shitftmanagern på msn och folk förvandlas till gamar. Stolar välter och folk springer. På andra sidan kontoret ser man fransmännen ta sats mot samma mål. Det har gått rykten på jobbet att shiftmanagern msnar dem först. Sånt där är viktigt. Man vill liksom inte komma fram till fruktkorgen och få en apelsinjävel. Bananerna och Nekarinerna är det som står högst i kurs, de värderas som guld. Är man inte vid korgen inom 15 sekunder är de slut. I dag lyckades jag slå klorna i den sista Nektarinen. Någon hade tryckt in sitt finger i den, men i en stund som denna känns det mindre viktigt.

Man skulle kunna säga att fruktens är höjdpunkten på jobbet.

Tillbaka

Ha, nu trodde ni jag skulle försvinna igen va? Icke. Jag pausade bara. Från i söndags har jag inte gjort annat än att jobba eller gå i skolan. I dag var jag ledig, då tyckte jag det var dötråkigt.