Känsligt ämne

Jag: Vet du vad det konstigaste jag vet med dig är?
Carro: nej
Jag: Nånting som du alltid blir lite stött över när man tala om.
Carrro: oookej.....
Jag: jo, att du bara har örtsalt hemma, inget salt någonsin.


Ja jag vet, ofint av mig att ta upp när jag vet hur jobbigt det är för henne.

intervju med mig själv

Ser det ut så här när man har flyttat?
Nej
Har du flyttat?
Nej
Varför inte?
För det tar mig 12 timmar att städa ett kök.
12 timmar?! Då kan man ju inte alla polacker på flaket?
Nej, nått är det som inte stämmer.
Kommer detta bli din död?
Död kanske är att överdriva men ett tillstånd som kräver respirator, ja mycket möjligt.
Vad är det för ett dött djur som ligger på soffan?
En kanin, glömde mata den, nu har jag den som prydnad slängd lite nonchalant över soffan. Men den är inte min utan ägaren till lägenhetens.
Ja men lycka till då.
Tack ska du ha...apa.

Naw va fint

Gud ger mig tummen upp (samt en high five) innan jag lämnar honom till att städa min lägenhet.

Den där gud asså

(dörrklocka)

jag: Oj hej.
gud: Hej hej, hur är läget?
Jag: Tackar som frågar. Jag ska flytta idag å jag packar och städar. Du vet, jag hatar att städa.
gud: Jo jag vet, det var därför jag tog vägarna förbi.
Jag: ?
gud: Ja det går ju ändå mycket snabbare när jag städar. Att städa din lägenhet riktigt noga skulle ta mig mjaaa...låt mig säga 5 minuter.
jag: fem minuter? O herregud för mig är det ett helt dagsarbete.
gud: magic hands du vet.
jag: jo sant, men har du inte andra saker för dig en söndag? typ vila?
gud: förlegat. Här har du en slant, se så, gå och ät nått gott du så fixar jag det här.
jag: o gud tack snälla....o du när du ändå är här..
gud: ja?
jag: förlåt att jag gick över järnvägsspåret i boxholm när jag var 14, fast jag visste att det var förbjudet.
gud: du är förlåten min dotter.

lady

Ja här sitter jag och packar (och kollar på mina naglar) som det inte fanns någon morgondag . Jag är inte ett fan av förändringar och blir nostalgisk bara av att byta tandborste.

Jag har fått långa naglar i alla fall, det är helt sjukt. Jag går runt på jobbet och tror att alla män där ska bli lika facinerade som jag av min första naglar nånsin.

-men titta då!
-mmm
-Men de är ju skiiiitlånga.
-mmm
-O känn vad skönt när jag drar dom på din arm.
-mmm
-meneee ååå...hallå förstå det är första gången jag har naglar hela mitt liv.

O jag går runt o tittar på dem hela dagarna, men nu börjar jag tröttna. Okej jag har långa naglar, men nu när jag kommit över den värsta chocken, vad ska jag ha dem till om jag ändå inte får bita på dem?

Jo,rå semestern är över

Vi har flyttat till nya lokaler på jobbet. Det är fancy så det förslår. Att ta sig in på kontoret är mer avancerat än det var för Michael i Prison Break att komma ut från det där extremt luriga fängelset. Men jag är inte dummare än att jag tatuerade in hela proceduren på kroppen. Efter det har jag inte haft några som problem att komma in på morgonen.

Jag har dessutom fått ett eget rum. Först ställde jag mig ytterst tveksam till detta påhitt, men nu låtsas jag istället att jag är så extremt viktig att det helt enkelt inte finns nått alternativ. Som pricken över i har jag en skjutdörr till rummet. Ibland ställer jag mig upp och ropar

-Grabbar, nu skjuter jag till här en stund och jag önskar inte bli störd på några som helst villkor

-Meh tänk om, säger de lite försynt.

-scchhh...på inga som helst villkor, svarar jag strängt och hytter med fingret.

Så häller jag upp en kopp kaffe, lägger upp bena på bordet och fnissar förnöjt för mig själv.

Det lilla livet.

Ingen go video

men sjukt fräsig låt. Senaste månadernas mest roterande låt.

Mental notering

Håll dig alltid på god fot med kvarterspizzerian = gratis dricka och hjärtformade klubbor.

Att Martin vid ett tidigare tillfälle lovat bort mig till denna man skulle kunna va en påverkande faktor till det extra trevliga bemötandet .

Lätt smäll att ta kan jag tycka. När vi är gifta har han låtit medelat att han ska ställa in en säng i Pizzerian. Smart dude det där tycker jag, det går så mycket snabbare att ta sig till jobbet på morgonen.

Vänta har jag sagt det förut? Gratis är gott.

Svar på lägenhetsannonsen del 2.

Morgonens sms-skörd.

"Hej, du är så snygg o vacker, sexig helt enkelt. Jag gillar dig.....vet inte exakt var eller hur vi sågs. Vad har du för dig nu, sover du kanske?"

Men ash då, inte ska väl jag.

Känner jag mig det allra minsta låg i framtiden, så ba nej om man skulle sätta in en lägenhetsannons på Blocket och så vips blir man boostad så det står härliga till.

Det där Blocket, jag säger då det.

Ja men herregud det vet ju alla att jag har rätt när det kommer till språk

A men i alla fall så har jag umgåtts med Martin idag och vi har musikmasturberat (läs musiknördat) på ett sätt som är så genant att jag är glad att vi inte är avlyssnade. Mitt på Södermannagatan hamnade vi dessutom i en dispyt som fick en oväntad vändning.

Patricia: Jag tänker att man kanske skulle köra lite mer Italodisco nästa gång vi spelar skivor.

Martin: Va hur säger du???? Alltså man säger Italodisco.

Patricia (jag): Eh nej, jag säger Italodisco

Martin: Amen du är ju dum i huvet.

Sen dog jag lite och slöt fred genom att föreslå inköp av godis. Då kom dödsstöten..

Jag: Å nej de stänger affären.

Martin: eeeellller....

Martin: Snälla kan vi inte få komma in en snabbis och köpa godis bara, snälla.

Affärssnubben: Nej tyvärr vi stänger.

Jag: Fan duuu, nu kommer vi ta livet av oss....

Affärssnubben: ja jag ber om ursäkt.

Sen köpte vi snask på 7/11 som var 100 år gammalt och snuskade ihop en electrolista på Spotify i ett par timmar till en yngling som ska skolas in. Lite av en våt dröm för oss . Ja så roliga är vi en fredag.

HYMN

Martin och jag firar in fredagen.



Vi älskar den här låten vädigt mycket!

Jag har återupptäckt den 5 gånger inom loppet av en månad utan att fatta att jag hört den förut. Varje gång har jag älskat den som ett nyfött barn. Jag älskar att vara senil. Jag får ut så mycket mer av livet.

Och jag älskar ordet älska (och hata).

Trevlig fredag.

Och så var den romansen finito

Det ser ut som att jag kommer bli utflyttad till förorten. Ut bland gangsters, vapen och arga hundar.

Innerstan, I love you but I've chosen darkness.

Hej på dig härbärge

Nu är det ungefär en vecka kvar tills jag är hemlös. Jag tar det med ro. "Det ordnar sig alltid", upprepar jag som ett mantra varje morgon. Min omgivning är mer oroliga än vad jag är. Förmodligen för att det är de som kommer få ta hand om mig.

Jag kan tycka att de borde vara mer upprymda, näst intill önska att jag inte fick ett hem. Min närvaro är ju ett upplyft för vem som helst. Själv skulle jag gärna ha mig själv som inneboende alla dagar i veckan.

Okej, nån liten ynka dålig sida kanske jag har djupt, djupt inne nåstans.

På den gamla goda tiden

Jag hittade den här bilden på datan idag.

Mitt gamla band. Vårat omslag till singeln.

Vi ser så himla emo ut, men det var vi inte. Eller lite, lite kanske. Jag blir i vilket fall sjukligt nostalgisk.

Synd att jag och Ragnhild bråka som vildhundar varje gång vi skulle göra en låt.

Synd att jag var tvungen att bli ihop med en i bandet.

Synd att hälften var konflikträdda.

Men snygga var vi och bra det var vi och en hit det hade vi.

Men fack öff för husmorstips.

Jag gör mig av med två vapendragare som slagit mig följe i säkert 15 år.
Bestämde mig först efter nogrant övervägande att låta dem gå döden tillmötes.
Smög upp bakifrån och satte en snara kring deras hals.
Det var tre dagar sedan men de har inte dött än.

Jag känner nu att jag kanske missförstått hela grejen med att lägga snara på hudflikar. De har inte alls trillat bort från halsen som jag hört att de ska. De har däremot blivit typ svarta och ser ut att ha varit utsatta för svår kyla och åkt på kallbrand. Jag får lite dåligt samvete, men framför allt känner jag att jag inte kan gå runt med två svarta skinnflikar med snöre runt.

Döljer dock mitt brott med två plåster. Men under ser det rätt äckligt ut.

Är det meningen att jag ska jag klippa bort dem eller?

Ha

Ha ha ha.

MJÖLBY

Som om jag ens vill gå på Way Out West och se My Bloody Valentine, Ladyhawk, Bon Iver, Lily Alllen, Patrick Wolf osv osv osv osv när både Daniel Lindström, Sibel OCH Snowstorm spelar i Mjölby.

Phö.

jösses

Yes nu börjar freakshowen. Lade ut en annons på blocket angående lägenhet.

Han: Tim.
Jag: Ja hej jag heter Patricia. Det var nån som ringde till mig på det här numret.
Han: ? Vem är du?
Jag: Patricia heter jag, du hade ringt mig.
Han: Ja jag såg din annons om lägenhet och du var så himla söt.
Jag: okej....
Han: Ja så jag var bara tvungen att säga det.
Jag: eh okej...ja jag leter ju inte pojkvän utan lägenhet.
Han: okej, men det kommer nog inte bli några problem för dig att hitta en lägenhet. Lycka till.
Jag. tack....hej då.

lyssna på det här då!

För några veckor sedan såg jag två rullstolsbundna dvärgar. Eller dvärgdelen det kan va en efterkonstruktion men det är så jag minns det. Men själva grejen var i alla fall att de var punkare. Två rullstollsbundna dvärgpunkare. Alla jag berättar det för (förutom Lina tyckte det var cool men tillade att de fördrar ordet rullstolsburen) ba "jaha vad är det med det då". Vadå vad är det med det? Det är ju värsta grejen. Jag har liksom aldrig sett några rullstolsbundna som tillhört en subkultur i hela mitt liv. Det är ju fräckt.

Ameh, nej jag vet inte nu kändes det inte längre så märkvärdigt.

strunt it'.

?

Man kanske skulle göra en "Tärningsspelaren", boken asså, och bara gå loss rejält.

Fast inte våldta grannen, det skulle bli ett sånt jävla hola balo.

Sant

Jag behöver en lägenhet dödsmycket.

Mer...

Jag vill spela mer, hela tiden. Att var musicnazi på jobbet är inte samma sak. De jublar aldrig, börjar jag aldrig dansa, frågar aldrig vad det är för låt och ber inte om mitt nummer.