Nu är det ungefär en vecka kvar tills jag är hemlös. Jag tar det med ro. "Det ordnar sig alltid", upprepar jag som ett mantra varje morgon. Min omgivning är mer oroliga än vad jag är. Förmodligen för att det är de som kommer få ta hand om mig.
Jag kan tycka att de borde vara mer upprymda, näst intill önska att jag inte fick ett hem. Min närvaro är ju ett upplyft för vem som helst. Själv skulle jag gärna ha mig själv som inneboende alla dagar i veckan.
Okej, nån liten ynka dålig sida kanske jag har djupt, djupt inne nåstans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar