Vi har nått stort på gång

Jag finner inga ord för den pepp jag känner inför mitt o Nirres musikprojekt. Men det gör inget, jag låter bara den här snubben symbolisera det istället.

A face of a killer

Peter och Sandra var här igår. Martini berättade exklusivt för bloggen om hans störning som psyko. "Det kan slå över vilken dag som helst, det är bara ett under att det inte hänt än". Vi tyckte det kändes så där tryggt. Men när kvällen var till ända hade det gått ännu en dag i Peters liv utan att han mördat nån.


Det är lite som rysk rolett att hänga med Peter, men det är även en del av the thrill så att säga.

Ni känner mig väl bättre än så?

Men åh, ett viktigt förtydligande. Fredagskrönikan handlade inte om mig på riktigt. Jag ville bara få fram hur olungt kvinnor generellt resonerar. Så, utrett.

Ibland får du till det Mjölby,

som i dag typ.

sommartecken

Nu är det sommar. Det ser man på mina händer. De blir 6 nyanser brunare än kroppen.

Känn på den Cliff Hangern

Har jag berättat när jag var på dejt, och han envisade med att visa brottargrepp på mig mitt i en park. Nä...tänkte väl det. Nu fick ni nått att suga på.

Lördagen

Så här långt är allt klart. Sen trillade vi in på ett bröllop, jag tappade en öl i väskan, dansade på ett tomt dansgolv, fotade alla på klubben, tappade öl i väskan igen, blev påhoppad av en rabiat fru, smsade oförståliga medelanden, hittade en ny musikkompanjon och hade sjukt kul.

Dessutom stiftade jag en ny bekantskap. Sandra.

Det kändes assmart 4 i morse.

Jag satt uppe hela natten, slipade på krönikan som ska vara med i Corren på fredag. Satte överskriften "För sista gången, mitt nummer är 07364400XX" och kände mig nyskapadande och djärv.

Christel verkade inte tycka det var lika bra idé för jag fick tillbaka "...Och jag hoppas verkligen inte det är ditt riktiga nummern, vet du hur många weirdos som finns där ute."

Det hade vart spännande att se hur många som hade tyckt det var en bra idé att ringa mig klockan kvart över tre på lördag. Men hon kanske har en poäng. Lade fram förslaget att XX två sista siffrorna.

Vi får la se.

Söndagsmusik

The Radio Dept's nya "Freddie and the Trojan Horse". Så bra. Längar som ett as tills plattan kommer.

Kärt barn har många namn.

Det började med Patte, sen har det följts av,

Patte
Putte
Putta
Patsy
Patti
P.Jo
Patten

Min ända vän.

Peter Martini tar verkligen vår vänskap på allvar nu, han vårdar den ömt som ett spädbarn. Jag har försummat den o det till det grövsta. Han säger att han jobbar i motvind. Jag är benägen att hålla med, men nu är jag på't! Förutom att han vårdar vår nyuppväckta vänskap är han jävligt rolig. Typ topp 5 roligaste vännen och sånt går ju hem.

Det fina med vår vänskap är att jag vet exakt vad han blir stressad och obekväm av, och det är alldeles för lockande att låta bli att utnyttja det så ibland brukar jag flika in ett "Känn ingen press Peter, du är ju bara den ända kompis jag har i Mjölby".

Ikväll ska vi på hemlig klubb. Att komma in på den här hemliga klubben är i stil med att komma in på Spyan. Endast gräddan av gräddan får komma in. Jag är inte gräddan i Mjölby, men det är Peter. Han ba "jag ska ringa ett samtal och se vad jag kan göra", och sekunder efter han han fixat biljett! Sweet.

Dagens husmorstips.

När jag var yngre tålde jag inte nötter. Det kliade i halsen, jag fick blåsor på tungan, ja ni vet tjaffset. En gång kulminerade det i astma när jag åt en snickers. Vad gjorde jag då? Sluta äta nötter? Nej, nej nej. Jag åt ännu mer! O titta på mig i dag, vem kan tryck i sig nötter som ett as nu då? Patricia Johansson!

Ett litet vänligt lördagstips från mig till er. Försök sker dock på egen risk och jag ansvara inte för eventuella dödsfall.

.

En vacker dag kommer jag bli utbjuden till "Le Rouge". Det kanske händer när jag är fyller 80. Men det SKA hända, så ja ba väntar ut det.

New York Marathon, check.

Igår sprang jag 2,5 kilometer för första gången i hela mitt liv. Jo visst serru, det är sant. Första gången i hela mitt liv. jag gjorde det inte ens på gympan i skolan. Fuck off sa jag o gick runt spåret. Det sa jag i och för sig inte, men jag tänkte. Igår sprang jag New York marathon. Fantiserade om hur jag sprang förbi alla skyskrapor, solen som stekte mot ryggen, hur jag spurta förbi en svettig amerikan. Jag var verkligen där, till och med ansiktet började hänga så där som det gör på dem som sprungit länge. Ni vet, som att inte en muskel finns kvar i hela fejjan.

I mål blev det en jävla uppståndelse. High fiva mig runt bland deltagarna, dunkade i ryggar. Sånt som hör till liksom. Det blir en väldigt speciell sammanhållning mellan oss som gjort en sån här stor grej. Lite som att vara de överlevande från Estonia, lite som som att ha varit på Robinson ön.

Patricia, Mjölbys egen Forest Gump.

Typ så kändes det.

Bästa snubben!

Det finns en gubbe i Mjölby som älskar tåg. Eller alltså, han älska väldigt mycket saker men tåg verkar vara det som ligger honom varmast om hjärtat. Han är lite av en kändis. Det är en happening varje gång han är ute på gatorna. Han höjer Mjölbys status till skyarna.

Oftast hittar man honom stående nere vid stationen, morsandes på tågen.”Åh så fin du är, snart ska du få åka iväg, så härligt”, säger han med sann entusiasm. Bilarna som åker förbi lyfter han artigt på hatten för och vid gatubrunnarna stannar han och säger ”nämen titta, du är gjord i Halmstad 1963 du. Vad många år du legat här”. Han gillar även kvinnoben på ett direkt operrvigt sätt, och så ojar han ”så stiliga, så stiliga”. Han kollar aldrig någon i ögonen, han pratar aldrig med sånt som kan prata tillbaka, men lycklig det verkar han.

Det jag vill komma fram till är att jag nu efter min 27år i Mjölby ÄNTLIGEN fått den bekräftelse jag trånat efter under alla dess år. Han kom gåendes, stannade upp, vände sig mot mig och började snacka med min kropp. Jag pratade i telefon och missade konversationen. Men förstår ni hur stort det är. HAN PRATADE MED MIN KROPP. Bästa stunden i hela mitt liv.

Flytta till Stockholm? Varför? Mitt livs kärlek har precis upptäckt mig. Jag stannar.

Gräddan

Kolla vad jag snubblade över på finest. Matchat varandras tröjor har de lyckats med också.

Jag är inte smart.

Berättade jag att Mary visade mig hur man ska ha mp3-hörlurarna? Smart anordning. Borde kanske skriva till Siba och be om ursäkt för min obegåvning. Att jag inte är värdig att ha en så fiffig pryl om jag ändå inte kan förvalta den.

Back in Mjölet

Min kropp är på en välbehövd avgiftning. Jag kommer vara sträng som ett as närmaste veckan.


Fy fan va Stockholm gör med mig.

Lyllos er som är bjudna

Nedräkningen till tacopartyt börjar nu!

Att tampas med en tonåring

När jag handlade med mamma som liten brukade hon alltid säga " Den här tröjan då, den är väl söt" och jag svarade alltid "Vaddå söt, jag vill va tuff". Så lärde hon sig att det var tuff man skulle va och sa istället "Den här är tröjan då, den är väl tuff". Men då tyckte jag redan det var larvigt, himlade med ögonen o sa "meh sluta. Tuff, vaddå tuff..."


Jag är i Stockholm nu.

Sökes

Sommarjobb/jobb i Stockholm. Allt utom prostitution är av intresse.

Dagen so far.

* Inget svar från Siba. Om de inte svarar funderar jag på att slå dem en signal. Sassa antyder att jag har för mycket fritid.

* Jag pluggar i 5minuters intervaller. Det är vad jag klarar av. Det är så tråkigt att jag vill lägga i backen på bilen och lägga mig bakom den.

* Tania visade mig det här igår. Då blev jag glad. Ni missar mig väl inte på fredagarna?

* Jag får skjuts till stockholm imorgon. Sassa planerar Tacos. Vissa skulle säga att hon fastnat i 90-talet.

Dvärghörlurarna part 2.

Jag tycker inte det är mer än rätt att de får en chans att förklara, så jag slängde iväg ett mail till siba nyss:

"Hej Siba!

Jag köpte ett par hörlurar hos er idag. Jag drog till med de billigaste och tänkte, hur dåliga kan de vara? Nu vet jag svaret. Väldigt. 69 kronor är verkligen inte hela världen, men jag är mest sugen på att förstå tänket. Jag kan liksom inte ha öronsnäckorna i öronen och samtidigt ha mp3spelaren i handen utan att hålla armen i en 90gradig vinkel. Och då kan det även vara på sin plats att berätta att jag bara är 1.60. Jag kan ju iof skippa att ha sladden bakom nacken och köra den där fram, då kan jag nästan hålla armen normalt. Men istället riskerar jag att strypas långsamt och det känns ju lite sisådär. Har jag missat konstruktionen på nått sätt? Växer sladden om jag vattnar den? är den till för småväxta? eller är det den där lilla öglan på silvergrejen den magiska lösningen. Fill me in. Jag dör av nyfikenhet.

Tack.

Med vänlig hälsning

Patricia Johansson"

P.jo testar

Grattis alla dvärgar. Siba har fått in hörlurar för småväxta. Eller pysslingar, lilleputtar, pygméer, tomtar och nissar som words synonymordbok lite finkänsligare uttrycker det. Jag vet att de existerar eftersom jag nyss inhandlade ett par. Trots att jag svävar i gränslandet med mina 1.60 funkar de inte. De är anpassade till personer med en maxhöjd på 6 äpplen. För att kunna ha öronsnäckorna i öronen och samtidigt ha spelaren i handen måste jag hålla armen i en ytterst olämplig vinkel. Att ha min Mp3 i jackfickan är något jag kommer drömma våta drömmar om framöver.

Varje gång jag försöker vara ekonomisk blir det en jävla backfire. Låt inte de 69 kronor billiga lurarna lura dig. Vem kollar seriöst längden på sladden innan de köper hörlurar. Det hade räckt att det stått dvärganpassade så hade jag hajat. Men nej nu kommer jag se ut som ett cp när jag går runt, och dessutom tappa känseln i armen efter 10 minuter. Bra jobbat Siba.

Betyg: 1 av 10 tuttar

Bild. www.siba.se

Vad försöker han säga?

Mattias: har du zoom på din kamera?
Jag: japp, vadårå
Mattias: är det helt utzoomat på de här bilderna?
Jag: Jepp, ser jag tokig ut?
Mattias:det kallas vidvinkel, man får stor näsa när man går nära med vidvinkel
Jag: men jag har la inte stor näsa, den ser ut så
Mattias: men hela bilden blir en näsa pga vidvinkeln
Jag: hahaha tjaskigt, den är sån.
Mattias: ansiktet får konstig form
Jag: jag föddes så!
Mattias: det är för att du har utzoomat
Jag:haha, men acceptera jag ser ut så.

Jag tror inte han tycker jag är het....

Bulan är för på, jag har tappat intresset.

Jag vet att det säkert är många som undrar, och för er kan jag berätta att ja, bulan är kvar. Han lever o frodas och mår efter omständigheterna bra. Ibland på kvällarna när jag lagt mig brukar jag massera han i tron om att han kanske ska ge med sig, minska, ta sitt pick o pack o dra. Men inte, han sitter där han sitter.

Idag har bulan vart med mig i 3 månader och 5 dagar. Grattis.

Projektet abrupt avslutat.

Gissa vem jag har fikat med idag?

A. Pappa
B. Peter Martini
C. GravidLina

Projektet dag 1.

Egentligen tjuvstartade jag redan i torsdags. Men det är måndag så vi kör en fresh omstart.

"Ska vi köra en fika idag? Jag tycker vi gört"

Jag räknar med att han inte svarar, för jag ska fika med Joakim om ett par timmar.

Har man inget att göra får man hitta sig nått att göra

Imorgon startar jag projekt "Att få till en fika med Peter Martini". Varje dag kommer denne att erhålla ett sms som på nått sätt ställer frågan om vi ska fika. Dessa kommer upphöra först när han ger upp och ger med sig.

Anledningen till detta projekt är att Peter är den enda jag känner i Mjölby. Vi har grova problem att synka våra social kurvor och sömnvanor. Antingen smsar han och jag glömmer svara eller så smsar jag och han svarar inte. Nu gör jag det till en sport.

Peter och jag gick för övrigt i låg, mellan och högstadiet tillsammans. Han frågade chans på mig på lågstadiet men det är inget vi pratar om, då blir han obekväm. Vi pratar inte heller om när han lurade mig att en gubbe jagade honom från skolan till vårt fritis och hur mina föräldrar ringde polisen för jag inte längre vågade gå den vägen. Sånna stunder flackar han lite med blicken och skrattar nervöst. Istället pratar vi om säkra kort som filmer, böcker och töntiga gamla klasskamrater.

Han är go.

Det är mycket nu.

Idag har det hänt mycket kära blogg.

1. Jag skickade ett sms till GravidLinas som enligt utsago nästan fick henne att föda.

2. När jag pandajoggade cyklade en jätte, jätte, jätte mörk man förbi mig. Han sa "cute girl" när han svisha förbi. Jag vill få ur mig ett "welcome to Mjölby" för vi har bara haft EN riktigt mörk man i stan innan, o nu har de alltså blivit tu. Men jag blev för tagen av stunden.

3. Jag rökte vattenpipa, sög för kung o fosterland och nicokickade mig nästan av stolen.

4. Jag har smsat med stockholm för att hålla mig uppdaterad på senaste skvallret.

5. Grannen frågade om jag ville komma in och ta ett glas rödvin. Jag svarar ja! Litet steg för mänskligheter stort steg för Patricia. Som att det i sig inte var stort nog konverserade jag helt naturligt med alla som var där. Asså det var vuxna där. Hurra jag är inte längre socialt handikappad.

6. Jag har skrivit en krönika om min tandläkare. Jag betar av ställe för ställe. Jag fick sluta gå till gymmet nu kommer jag inte kunna gå till tandläkaren. Snart är jag bannlyst från alla ställen i hela Mjölet.

Nu ska jag nog sova.

Träningsråd part 1.

Idag joggar jag som panda
Imorgon, sjuksköterska
På måndag, lärare

Det är viktigt att du variera din träning.

Jag känner dig allt för väl

När jag ska be GravidLina om råd börjar jag alltid med att säga "du, jag behöver råd om en sak. Men innan jag berättar det så vill jag att du ger mig ett råd som INTE är basert på din tristess" Missar jag den meningen är det kört, då ger hon mig råd vars konsekvens ger henne mest spänning.

Livsfarlig.

Till ormarna stationerade i knektahagen,

Snälla, ligg inte på stigen den närmaste timmen. Ni skrämmer skiten ut mig.

Tack på förhand

Patricia

Guh, jag älskar dig nog igen Stockholm

...o full av blåmärken är jag , alltså har jag haft kul.