Det finns en gubbe i Mjölby som älskar tåg. Eller alltså, han älska väldigt mycket saker men tåg verkar vara det som ligger honom varmast om hjärtat. Han är lite av en kändis. Det är en happening varje gång han är ute på gatorna. Han höjer Mjölbys status till skyarna.
Oftast hittar man honom stående nere vid stationen, morsandes på tågen.”Åh så fin du är, snart ska du få åka iväg, så härligt”, säger han med sann entusiasm. Bilarna som åker förbi lyfter han artigt på hatten för och vid gatubrunnarna stannar han och säger ”nämen titta, du är gjord i Halmstad 1963 du. Vad många år du legat här”. Han gillar även kvinnoben på ett direkt operrvigt sätt, och så ojar han ”så stiliga, så stiliga”. Han kollar aldrig någon i ögonen, han pratar aldrig med sånt som kan prata tillbaka, men lycklig det verkar han.
Det jag vill komma fram till är att jag nu efter min 27år i Mjölby ÄNTLIGEN fått den bekräftelse jag trånat efter under alla dess år. Han kom gåendes, stannade upp, vände sig mot mig och började snacka med min kropp. Jag pratade i telefon och missade konversationen. Men förstår ni hur stort det är. HAN PRATADE MED MIN KROPP. Bästa stunden i hela mitt liv.
Flytta till Stockholm? Varför? Mitt livs kärlek har precis upptäckt mig. Jag stannar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Pappa och jag kom glidande i hans guldlackerade Rolls Royce (jag vet, jag vet, men det låter mer tacky än den såg ut. Den har för övrigt brunnit upp nu) och körde backen ner mot Burensköldsbron. Tågmannen stod på trottoaren. Hans lycka var gjord. Jag har aldrig sett nån hoppa så högt och entusiastiskt, upp och ner, upp och ner. Speciellt ingen i 70-årsåldern. Vrålandes "Rolls Royce, Rolls Royce".
Nä fan va fint! Jag skulle ha kapat min högra fot för o få vart me dom det fina ögonblicket.
Om man promenerar runt i Mjölby tillsammans med Jimmy "Dolla" Johansson så kan man pga hans stjärnstatus hos tågmannen bli kallad kockarna! Det du!
jag åker till Mjölby, hoppar på tåget i Halmstad:)
Skicka en kommentar