Imorgon startar jag projekt "Att få till en fika med Peter Martini". Varje dag kommer denne att erhålla ett sms som på nått sätt ställer frågan om vi ska fika. Dessa kommer upphöra först när han ger upp och ger med sig.
Anledningen till detta projekt är att Peter är den enda jag känner i Mjölby. Vi har grova problem att synka våra social kurvor och sömnvanor. Antingen smsar han och jag glömmer svara eller så smsar jag och han svarar inte. Nu gör jag det till en sport.
Peter och jag gick för övrigt i låg, mellan och högstadiet tillsammans. Han frågade chans på mig på lågstadiet men det är inget vi pratar om, då blir han obekväm. Vi pratar inte heller om när han lurade mig att en gubbe jagade honom från skolan till vårt fritis och hur mina föräldrar ringde polisen för jag inte längre vågade gå den vägen. Sånna stunder flackar han lite med blicken och skrattar nervöst. Istället pratar vi om säkra kort som filmer, böcker och töntiga gamla klasskamrater.
Han är go.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar