Jajje!

Jag gissar att jag kommer lyssna på Frankmusik cover av Such Great Heights 200 gånger denna vecka. Och där Frankmusik fick du precis STIM-pengar till ett tuggumi.

(skippa de första 40 sekunderna, det är bara en massa gnäll)

Låt mig köpa lite mjölk bara, så går jag utan bråk

Att ta sig in innanför dörrarna till Ringen (köpcentrat) är inget som görs på en handvändning. Dörrsensorn har med precision placerats i ett läge så att precis alla människor under 160 cm möts av kalla handen. En hård, stängd dörr utan känslor. Det är därför lite av en lottodragning när jag försöker ta mig in med mina 159,5 cm. Jag närmar mig sensor med samma fasa och respekt varje gång, ber en bön att denna dag ska vara en dag jag får komma in och köpa mjölk. Ibland får jag backa och närma mig på nytt, backa, hoppa upp, vinka med armen. Förnedring på ny nivå. I dag fick två fjunig pubiskillar gå före så jag kunde smita in. Vakterna på Spybar är mer resonliga än sensorn på Ringen.

Jag tänker att snacket gick nått sånt här när de bestämde att inga kortisar skulle få besudla deras köpcentrum:

Chef 1: Inge dvärgar.
Chef 2: Nej för fan, inga dvärgar.
Chef 1: Nivån ska va hög
Chef 2: Nivån ska va hög
Chef 1: Inte en jävel under 1.60 ska komma in
Chef 2: Precis.
(ett gemensamt dovt skratt brister ut mellan de två)
Chef 1: Men du, hur gör vi med de fula?
Chef 2: Ja det blir en svårare nöt att knäcka.
Chef 1: Mmm vi får suga på den.


En handskakning senare och jag var portad från Ringen.

Martin på sjukan!

Spänningen kommer av sig lite när vi kommer till väntsalen och bara möts av sjukdomar. Inte en fräck skada så långt ögat kan nå. Jag sätter mig stelt ner, sväljer hårt, vänder mig mot Martin och viskar

-Martin... vi sitter i dödens väntrum!!!!

Akuten +Fredag är lika med spänning.

Sjukdomar tycker jag inte är roligt nånstans, tvärt om tycker ja det är jävligt obehagligt. Asså nu snackar vi inte lite fjantig svinis utan riktiga sjukdomar.

Skador däremot det är festligt. Köttsår, brännsår, brutna armar, kossade skallar eller kanske ett öga som trillat ut, ja sånt fascinerar mig väldigt mycket (men inte utan att känna skam).
Imorse fastnade Martin i metros tidningsbals-band och föll handlöst. Nu sitter han i soffan och ser ut som en rullstolsbunden. Hans kropp är format som ett c och döden knackar på vår dörr, men öppnar den det gör jag inte.

Jag har tjatat, bönat o bett att vi ska åka till akuten ända sen han kom hit. Jag önskar att det vore av omtanke, men det är lika mycket för min egna spännings skull. Han har satt sig på tvären men nu, nu har han börjat ge med sig.

-Har du ont fortfarande då?
-Ont?! Jag kan knappt stå på händer!
-Oj ja då är det bäst vi åker!

Tjoho akuten nästa!

Den där Martin asså....

Patricia: Heeeeeej. Var är du?

Martin: Jag är på karlaplan, när får jag komme hem till dig?

Patricia: amen neeeeej inte än jag måste städa (läs slänga in allt i garderoben)

Martin: Men jag är sjuuuuk, jag måste få komma hem till dig.

Patricia: Jaha okej jag sätter dig i ett hörn med bindel till jag städat klart. Men du har du med din tallrikar o bestick?

Martin: Ja.

Patricia: Vadå, tog du från jobbet eller?

Martin: ja?

Patricia: eh jaha.....ja det var ju konstigt. Men kom nu då.

Sen kommer han, inte med några snodda skitiga tallrikar men med en present! Amen herrgud det är mer än jag klarar av.

www.ungkarl.nu

Martin kommer hem till mig ikväll för att se idol.

Mailkonversationen:
Jag: Du, jag & idol?
Han: Jag älskar inte idol jättemycket längre, men annat är med dig så jag tvekar inte en sekund utan säger ja, ja, ja.
Jag: Jippi! Jag ska laga soppa åt dig då!
Han: Jaaaaa! Vad glad jag blir. Nån behöver ta hand om mig nämligen. Jag ramlade och slog mig.
Jag: Men lille vän, ramlat? Jag fixar't
Jag: Förresten du skulle inte kunna ta med två djupa tallrikar och två skedar? Om inte får vi äta ur kastrullen med händerna. Kan de i Afrika, kan vi.

Hade velat lägga till: Ta gärna med soppan också och en go efterrätt.

Men det kanske är lite väl mycket begärt när man bjuder hem nån på mat....eller?

?

Jag sjunger "insane in the membrane, insane in the brane" varje gång jag går på toaletten på jobbet.

Vad handlar det om? Varför sjunger jag hip-hop på toan? Och varför just bara på jobbet?

Amen ja man är ju rätt viktig.

Visst att jag alltid känt mig speciell. Men sååå speciell? Martin hittade den och skickade.

http://www.tackfilm.se/?id=1258454581492RA24

Tjoho!

Jag och Krullcarro djar på Lilla Hotellbaren ikväll. KOM!!

Hej Fredag. Jag älskar dig.

Idag på P3 pratade de om att hämnas på sitt ex. Eftersom jag har en riktigt go historia mailade jag dem. Såklart att de gilla't.

Nu kommer hon till Stockholm över helgen, ja upphovsmannen alltså.

Helgen kommer bli fabulös.

(Ni fattar att ni ska klicka på det grå för att läsa va?)

Dagens idiomatiska uttryck (ja eller gårdagens)

Armbåga sig fram-Tränga sig fram utan hänsyn till andra. Variant av uttrycket; att ha vassa armbågar.

Igår på jobbet "råkade" jag ta det sista vattnet i vattenkokaren. Detta resulterade i ett minimaliskt upplopp.

arbetskamrat 1: Titta Patricia tog sista vattnet!
arbetskamrat 2: Va tog hon allt vatten?!
Jag: men alltså...
arbetskamrat 1: Hon bara roffar åt sig.
arbetskamrat 2: Vattentjuv!
jag: Okej, okej. Så här, man måste ha vassa armbågar här för att få vatten.
(instämmande nicknigar)

Ja vi har lika mycket vatten som alla andra. Vi är bara lite, lite ängsligare att det plötsligt ska ta slut.

Sammanfattning för Lina och andra som inte orkar läsa: Armbåga sig fram kan man bli tvungen att göra när man känner att jordens resurser börjar tryta och man bara måste ha den sista droppen vatten.

Kärleksförklaring

I fredagsnatt kärleksförklarade jag mig för Polisen efter 28 års väntan.

Jag: Du (knackar på axeln).
Polisen: Mmmm.
Jag: Jag ääääälskar er.
Polisen: Okej....
Jag: Ja de flesta i min ålder gillar ju inte polisen, men jag gör verkligen det.
Polisen: haha okej, hur gammal är du?
Jag: (busted typ) Ja men okej, jag är 28 men tänker mer på de som är runt 18.
Polisen: haha.
Jag: Men i alla fall när ni är omkring känner jag mig så himla trygg.
Polisen: bra.
Jag: Och när ni tillexempel spärrar av vägar och så, då vill jag bara gå fram till er, lägga armarna i kors eller runt era axlar och säga "jaha och hur går det här då grabbar". Skulle det vara okej?
Han: Alltså antingen har det inte hänt något spännande och då finns det inget att säga, eller så är det jättestressigt och då hinner vi inte.
Jag: Okej jag förstår. Men Jag gillar er i alla fall jättemycket. Ni gör ett bra jobb. Hej hej.

Dagens idiomatiska uttryck (ja eller söndagens)

Ankdamm-Uttryck för en grupp människor i en organisation, region el. dyl. där alla känner alla och där rationellt beslutsfattande hämmas p.g.a. lojaliteter och/eller konflikter inom gruppen.

I söndags var vi på fotboll. Att gå på fotboll är ett helt nytt fenomen för mig. För några månader sedan hatade jag sport/fotboll mer än Hitler själv. Men en söndag av tristess bestämde jag mig för att börja gilla fotboll. Jag är inte svår så där. Bestämmer jag mig för att älska fotboll och Djurgården, ja då börjar jag älska fotboll och Djurgården, så nu gör jag det och det med hela hjärtat.

9 saker jag lärt mig so far:
1. Man byter inte lag även om det åker ner i superettan
2. Supportteamet heter inte järnkaninerna utan järnkaminerna.
3. En i vårt lag kallas prins.
4. Våran målvakt är sjukt stor.
5. En gång hittade de bajs i hammarbys buss.
6. Man ogillar AIK något innerligt. Gärna följt av en harang könsord.
7. Ramsan de sjunger i början ska man kunna utantill
8. Varje fotbollslag har sin egna arena.
9. Domaren är sällan god, det insinueras ofta av klacken att han prostituerar sig.

I Söndags var det ett jävla hola balo på matchen. Tusentals poliser (eller i alla fall 70stycken) och läktaren full av Djurgårdare som skrek ramsor, bua, drack öl och hoppade. Jag såg snabbt min chans och vända mig till Martin:
-Martin, tjoho! vilken jävla ankdamm. (gör en dramatisk gest med armarna)
-Nääää Patricia det funkar inte....
-Jo men det gör det.
-Njä....
-Jo lite.
-Nä
-äh!

Så här i efterhand kan jag självklart erkänna att jag hade fel, men ack vilket tappert försök.

Sammanfattning för Lina och andra som inte orkar läsa: En stor grupp Djurgårdare på fotbollsmatch skapar inte en ankdamm.