Låt mig köpa lite mjölk bara, så går jag utan bråk

Att ta sig in innanför dörrarna till Ringen (köpcentrat) är inget som görs på en handvändning. Dörrsensorn har med precision placerats i ett läge så att precis alla människor under 160 cm möts av kalla handen. En hård, stängd dörr utan känslor. Det är därför lite av en lottodragning när jag försöker ta mig in med mina 159,5 cm. Jag närmar mig sensor med samma fasa och respekt varje gång, ber en bön att denna dag ska vara en dag jag får komma in och köpa mjölk. Ibland får jag backa och närma mig på nytt, backa, hoppa upp, vinka med armen. Förnedring på ny nivå. I dag fick två fjunig pubiskillar gå före så jag kunde smita in. Vakterna på Spybar är mer resonliga än sensorn på Ringen.

Jag tänker att snacket gick nått sånt här när de bestämde att inga kortisar skulle få besudla deras köpcentrum:

Chef 1: Inge dvärgar.
Chef 2: Nej för fan, inga dvärgar.
Chef 1: Nivån ska va hög
Chef 2: Nivån ska va hög
Chef 1: Inte en jävel under 1.60 ska komma in
Chef 2: Precis.
(ett gemensamt dovt skratt brister ut mellan de två)
Chef 1: Men du, hur gör vi med de fula?
Chef 2: Ja det blir en svårare nöt att knäcka.
Chef 1: Mmm vi får suga på den.


En handskakning senare och jag var portad från Ringen.