Sjukdomar tycker jag inte är roligt nånstans, tvärt om tycker ja det är jävligt obehagligt. Asså nu snackar vi inte lite fjantig svinis utan riktiga sjukdomar.
Skador däremot det är festligt. Köttsår, brännsår, brutna armar, kossade skallar eller kanske ett öga som trillat ut, ja sånt fascinerar mig väldigt mycket (men inte utan att känna skam).
Imorse fastnade Martin i metros tidningsbals-band och föll handlöst. Nu sitter han i soffan och ser ut som en rullstolsbunden. Hans kropp är format som ett c och döden knackar på vår dörr, men öppnar den det gör jag inte.
Jag har tjatat, bönat o bett att vi ska åka till akuten ända sen han kom hit. Jag önskar att det vore av omtanke, men det är lika mycket för min egna spännings skull. Han har satt sig på tvären men nu, nu har han börjat ge med sig.
-Har du ont fortfarande då?
-Ont?! Jag kan knappt stå på händer!
-Oj ja då är det bäst vi åker!
Tjoho akuten nästa!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar