Spänningen kommer av sig lite när vi kommer till väntsalen och bara möts av sjukdomar. Inte en fräck skada så långt ögat kan nå. Jag sätter mig stelt ner, sväljer hårt, vänder mig mot Martin och viskar
-Martin... vi sitter i dödens väntrum!!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar