På Lundbyhallen sitter det en ung kille, slutet puberteten skulle jag gissa på. Han är det käckaste jag någonsin mött, som att det var när han fick jobbet som kassör i en matbutik hans liv verkligen började. I början hånade jag han i tanken " haha, det ska bli kul o komma tillbaka om en vecka o se om du är så jävla happy fortfarande" ....men veckorna gick och nu har han suttit där i säkert ett år, precis lika käck som från dag 1.
" jajjemensan, då får jag be om 35 riksadaler av dig i dag"
"Godagens, godagens. Jasså du slår till på en stek till middag, vad härligt"
"jaha du, hon drog men karln i dag. Så du får packa"
Är exempel på sånt han kan säga till kunderna. Han säger det som i en bergodalbana. Han börjar med "mörk" röst och så blir den ljusare o ljusare för varje ord tills i slutet då han gör en lite knorr på rösten och låter den hamna i utgångsläget igen. Han rullar på r;en, smakar på varje ord, allt som att han egentligen var värd för ett underhållningsprogram i tv.
Vad är det som är så himla roligt? Varför är han inte lika sur som alla andra kassörer? Säljer han på provision? Alla vet ju att sitta i kassan är som att begå ett självmord. Jag klarade 3 veckor när jag var 17, jag vet vad jag snackar om.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
hahaha meeeeer. jag och mina hormoner skrattar..
Skicka en kommentar