I går satt det en sorglig sate med nackskydd och sålde lotter i en av butikerna jag besökte. Hans huvud hölls knappt uppe trots att han hade nackskyddet. Han satt blundandes på stolen med en min som avslöjade att han blivit positionerad där de senaste 10åren. Han var inte den lyckliga mannen persionifierad och jag tyckte så synd om han att jag stannade och köpte lite lotter. "För hela den här" sa jag gav fram han en 2o. Då insåg jag till min glädje att han åtminstone var vid liv, för han svarade "det blir fem stycken". Jag småkonverserade och sa "Hoppas jag vinner nu då" för det såg verkligen ut som han behövde lite interaktion med en mänsklig varelse och han sa "Ja då, du ser ut att va en sån som har tur". Ja herregud, allt är ju rellativt tänkte jag. Jag är ju tex inte 85 och heter Arne, jag sitter inte o säljer lotter som ingen köper och jag har inte en nackkrage som kommer från gudvet var och min gladaste stund på dagen är inte när någon äntligen tilltalar mig. Stackars fan. Men jag sa inget, gav han ett leende och gick därifrån.
Gud. Sätt mig inte där. Jag lovar vara din slav 4ever
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar