Förr hände det konstigheter bara jag visade mig utanför dörren. Nu är det dött. Mitt privatliv är torrt som i öknen och jag törstar likt en narkoman på rehab. Spänning är min narkotika.
Jag har tagit vid de mest deperata greppen för en gnutta spänning. Min nya grej är att läsa folks sms på tunnelbanan. Det har i alla fall givit mig lite livskvalité. Det bästa jag läst so far är:
"Jag älskar dig också.....(lyckades inte läsa)....Jag blev så ledsen.....(lyckades inte läsa).......Jag är inte mer än människa".
Fy fan vad smaskigt, det räddade min dag. Det var ju kul så länge det varade men nu har jag dööödstråkigt igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar