Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Om mig
Bloggarkiv
-
▼
2008
(276)
-
▼
augusti
(38)
- Tada
- En dvärg bland hermelinerna
- Gick ni på den, stackars satar?
- De där fransmännen asså
- Dagens TV
- Lost, gone, borta
- Kaffet på jobbet
- en arab, en chippe, och en invandrarlook-alike
- Nått nytt varje dag.
- To cool for school
- Nya lägenheten
- Nyktert berusad
- Go vän.
- Feeeeest då rå
- Nu du....
- Djärvt,
- Nu kör vi igen då.
- jag tar seden dit jag kommer
- !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
- Typiskt
- Lägg å
- 1,2,3
- Ja, du hörde rätt,
- My sweet Mjölby!
- .
- Ä ni för eller emot?
- Nej!
- Tribute
- Ledig, jaha men sen då?
- Dagsläget
- Tips mottages!
- Sant
- Punkt.
- Socker
- Jag har lite söndagsångest
- FF
- Ebbaaaaaa
- Ja, jag suger
-
▼
augusti
(38)
4 kommentarer:
Ibland är det en helt rationell och realisitisk beskrivning av en relation. Du anar inte...
sk, jag håller inte med dig.
för en person som själv är komplicerad är det en superbra beskrivning!
men för en person som är okomplicerad är samma sits bara enkel.
den komplicerade personen tycker då att den enkla personen är jobbig och komplicerad, för att den inte kan se det enkla i det.
eller nåt sånt.
jag håller med patty, lägg åå
Du menar att eftersom Facebook är till för de enfaldiga som inte uppfattar komplikationer så är beskrivningen överflödig? Och dessutom är det andras uppfattning som styr hur man får beskriva sin relation?
Är det inte mer sannolikt att en komplicerad situation är enkel för en komplicerad person, medan en "enkel" person uppfattar det mesta som komplicerat - som tex svenska språket?
jag tänker mer, varför vill man berätta för hela världen att det är komplicerat? Varför inte bara.
1. ta bort den raden helt
2. vänta tills man vet, okej nu är vi inte ihop vi tar bort det.
Folk veeet ju att andr kommer fråga "åh vaddååå berätta vad har hänt" det är bara för uppisen.
Skicka en kommentar