I Dag var vi pa Sea World. Jag trodde det kanske blivit krig under natten eftersom vi var typ ensama pa hela stallet. Hojdpunkterna var att klappa stingrockor och kolla pa spackhuggarna... men aven det sjukaste. De dar Amerikanarna slutar aldrig forvana mig.
Det borjar med att en dude kommer ut och pratar om valarna, sen helt oprovocerat ballar han och borjar prata om "vara hjaltar" o ba "vem av er har en slakting som kampar for vart land, stall er upp". Sa skulle man klappa handerna till detta halleluja moment. Kakan skrattade sa hon dog och ateruppstod till denna obehagliga/komiska situation. Det hela eskalerade och avslutades med att de tog upp en liten pojke pa scen till tonerna av storslagen musik, american style. "Denna pojke har haft en drom valdig lange, han har alltid velat bli militar. Det ar en valdigt arbar drom". Sedan utspelade sig en sermoniscen dar pojken fick klappa spackhuggaren och ta emot ett halsband med en hajtand. I bakgrunden spelades sammtidigt ett bildspel pa pojken och de andra tranarna med samma hajtandshalsaband. Vi dog. D O G. De ar ju helt storda.
men med undantag for det var det helt sjukt coolt, sjukt coolt och javligt maktigt. Tog till lipen tva ganger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar