Farväl

Hej TDC.

Här kommer ett öppet brev till dig.

Det känns ju tråkigt att vi ska behöva ha det så här. Att vi inte längre kan kommunicera med varandra på ett vuxet och sofistikerat sätt. Även att vi har haft ett ganska svajigt förhållande redan från första början har jag har hållt mig lugn och undvikit eventuella utspel. Jag tänkte att felet bara låg hos mig och har därför tappert i tysthet kämpat för att få vårt förhållande att funka. Jag försökte att se det positiva med att kopplas upp o ner från internet hela tiden, som en utmaning. Skulle jag hinna betala alla räkningar eller läsa mailet innan du drog undan fötterna för mig.

Med nya förutsättningar börjar jag inse att det inte alls är mitt fel, utan nog bara ditt. Att ett förhållande inte behöver vara så här. Ett förhållande där bara en part ger och den andra bara tar. Jag ringde därför upp så vi skulle kunna reda ut saker och ting, kanske starta på ny kula. Problemet är bara den att vi verkar ha sjunkit till den nivån när vi inte längre svarar på varandras samtal. Jag blir stött och ledsen, har du bytt nummer för att slippa ta konflikten. Det är nämligen den ända förklaring jag har till varför jag inte ens får någon kopplngston när jag ringer dig? Nu vill jag inte ens försöka lappa ihop vårt förhållande men jag kan inte ens göra slut med dig eftersom du inte går att få tag i. Inga förlåt i världen kan få mig tillbaka. Jag vill bara komma i kontakt med dig så vi kan få slut på det här. Jag förjänar något mycket bättre.

må våra vägar aldrig mötas igen efter detta.

Adjö.