Spindelbett vs Herpes

I och med Isabells herpesläpp har herpesen kommit på tapeten igen och med detta har jag kommit fram till att det finns ett fenomen bland munherpesägare . Pratar man om herpes är chansen med 99% säkerhet att de kommer yttra följande ord:

”Ja, men det är ju 90% som bär på själva viruset. Det ligger liksom latent i kroppen, så alla har det ju nästan”

Jaha ? och? Vad är grejen med att de vill förklara sig fast man själv inte tycker det är nån deal att de har herpes . Som att de skäms och därför vill få det till att vara helt naturligt och en del av varje människas liv. Först föds man, sen kommer man i tonåren, sen får man herpes, sen blir man vuxen, sen skaffar man barn och sen blir man gammal och dör.

Roligaste Herpesbäraren 2007 är den käre amerikanen Ryan, som dessutom var i förnekelsefasen. Han vaknade upp en morgon med en blåsa och berättade att han blivit biten av en spindel. Eftersom jag inte gillade han lät jag han dock inte komma undan. Jag kollade storögt och sa:

”Ryan, asså det där ser inte ut som ett bett, men det påminner VÄLDIGT mycket om herpes”.

Han blev skitsur o respondera

”nej jag har blivit biten och sluta kolla, jag hatar när folk kollar”.

Sen gick han runt med sitt ”spindelbettet” som var i form av en vätskefylld blåsa i säkert en vecka. I samma veva hade jag köpt ett rosebud (läppbalsam) för min sista peng. Han frågade om han fick ta varpå han tog lite på sitt finger o kletade på på sin herpesblåsa i hundratals små cirklar som i en helig ritual. Det som händer sedan går i slowmotion. HAN TAR SAMMA FINGER SOM MAN MASSERAT SIN BLÅSA MED TILLBAKA NER I MIN ROSEBUD. Jag önska jag hade vart snabb nog att manövrerat hans attack, skrikit neeeeeeeeej och slängt mig åt sidan. Istället stod jag o bara gapade. Det var ju bara att slänga skiten.

Ska jag ingå i den helt naturliga livsfasen ”få herpes” tänker jag bli det med lite stil i alla fall.