Vi har ingen trummis längre. Han hoppa av helt sonika. Han var helt rabbiat i mailet, amoka som en sinnessjuk. Jag fick mig en liten känga jag med. Skulle mailet ha skickats till mig hade han fått tillbaka ett kort "Ta o lugna ner dig o gå tillbaks o tryck bakom trummorna". Orka utspel. Själv är jag rätt glad att han sluta för han var inte särskilt rolig. Dessutom tilltala han mig, med vad jag tror var ett gumman, som i "Gumman, du ska nog ta på dig öronpropparna".
Ha ha. Det kanske är han som är "John" som jag ska åka med till Stockholm. Det är en fälla. Så fort jag kommer sätta mig i bilen sliter han av sig masken, låser dörrarna, sätter på en skiva med hans trummsolon på högsta volym, kör rakt ut i skogen, klistra fast två trummpinnar i mina händer, sätter en låda över mitt huvud o sticker kniven i mig med ett "nu får du se hur mycket uppmärksamhet man får som trummis, det är inte så jävla kul att aldrig synas va, va. Gissa vem som kommer få köra i bandet nu? JO! Det är jag, o jag kan både sjunga stämmor o spela tamburin i takt mohahaaaa".
slut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar