God natt min skatt

Det här är Sassa. Vi blev vänner på gymnasiet. Vi fattade inte tycke för varandra fören sista året, då vi rivaliserade om uppmärksamheten. Snart insåg vi dock att vi som alienerade kunde få dubbla dosen uppmärksamhet och började gänga i skolans korridorer.

Efter gymnasiet flyttade vi till Oslo. Vi drack vodka, bar sängar genom staden, träffade en "ängel", blev tokdeppiga, var fattiga, blev feta, lärde känna nya vänner, jobbade på majonäsfabrik, dagis och klädaffär. När jag jobbade i klädaffären brukade sassa sitta och vänta i flera timmar tills jag var klar. Vi bodde i ett rum på 9 kvadratmeter. En gång vaknade vi av att en bil höll på att köra in genom rutan, det var snopet. Vi tjafsade o gnabbades men kunde inte vara sura tillräckligt länge eftersom vi bodde i samma rum. Vi hängde på "so what " varje fredag/lördag, tyckte vi var stammisar och gick alltid före i kön. Vi tyckte vi var coola och hade boa, glitter, stjärnor, randiga strumpbyxor och tupperat hår. Vi förälskade oss i norrmän och bögar. Vi fick fly mitt i natten när vi blev hotade i mitt kollektiv och vi flyttade in hos två bröder som var helt skumma. Deras hem var som en svängdörr och grannarna klev in o handla från deras egenbyggda pianobar när det behagade.

Rakt genom vårt nya rum hade vi satt upp en tvättlina att hänga tvätt på eftersom vi var säkra på att det spökade på vinden. Över tvättlinan kastade vi boll och det var vår dagliga motion. Vi gick på toa på Mc Donalds för vi inte våga gå hemma eftersom det var ett stort hål i dörren. På Mc Donalds köpte vi även massa gosedjur som vi delade ut när vi var fulla. På vägen hem från en fylla stannade vi till på Kiwi för att handla mat. Samtidigt kommer spårvagnen och i fyllan springer jag ut ur affären med varukorgen och inser det först när jag hoppat över ett stängsel och är på väg in i spårvagnen. Det visade sig dessutom vara fel vagn och vi kör runt i hela Oslo. Allt som hände i Oslo var som ett eget liv. Allt var overkligt och konstigt. Vi ägde.

Under 5 år umgicks vi inte så mycket mer än några enstaka gånger och sporadiska samtal. Pojkvänner, olika städer, utlandsvistelser och slapphet.

..men så var vi där igen, fem år tillbaka i tiden, fast med mindre smink och mindre tuppering. Vi pratade flera timmar om dagen, på väg till möten, i affärer, på nätter, på mornar, på krogen, i bilar och galet många timmar på msn. Analyserade ner meningar till små partiklar. Word dokument som skickades fram och tillbaka med msnsamtal som tog 1 timme att läsa för att sedan noga analyseras. Skrattade tills vi fick ont i magen, hängde, gjorde inget men ändå en massa saker, gick på mc-klubbar, gjorde milstolperesa till Rom och höll varandra sällskap tills Beverly Hills började vid 6 på morgonen o vi äntligen kunde somna... O nu så här i efterhand fattar jag inte riktigt hur jag klarade mig utan henne i fem år. Hur misserabelt saker och ting kan te sig får hon alltid saker att verka mindre dåliga och hon får roliga saker att verka ännu roligare. Hon är toklojal, omtänksam, rolig och galet vacker. Hon har inga barriärer och gör sin grej fullt ut. Hon är totalt fantastisk på alla sätt o vis.

Det jag försöker få fram är nog tack eftersom mina pengar inte räcker till nått helt fantastiskt fint att ge.

Ja, det är cheezy, men hon förtjänar't!