När jag pluggade i Hultsfred kryllade det av RockaBillys överallt. Det var bara män, men ändå tycktes de föröka sig i samma takt som kackerlackor. Jag vågade aldrig riktigt närma mig dem, men beundrade dem på avstånd. Det närmaste jag kom dem var när jag bokstavligt talat blev tagen med handen i gottepåsen. Jag hade efter påtryckningar av klasskamrater dragit fram en stol och stod kikandes på nykomlingen (det var lika stort event att se en ny människa i Hultsfred, som när cirkusen kommer till staden.) mellan bokhyllorna när den arme man vänder sig om och ser en snopen 2,5 meters lång kvinna stirra tillbaka. Med ett "shit o man"-uttryck i ansiktet försöker jag smälta in bland böckerna och sakta sjunka ner på stolen igen. Det är typ den koppling haft till RockaBillys. Nu är det dax för mig att vara gottepåsen.
Jag ska gå in dödshårt för utstyrseln. Kan tänkas att jag till och med drar till med expertrådet Hanna. Inte bara för hon är en av DEM, utan också för att locka henne till att umgås med mig.Orosmomentet nummer 1 är det här med det röda läppstiftet de har på sig. Är det ett måste? Jag har vart på det där både en och två gånger när jag velat snoffsa till mig, men blir inte snoffsigt hur många gånger jag än är på't. Jag ser inte alls rockigt ball ut, som bäst kanske glädjeflicka från Polen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar